Kvarteret Tumstocken

Jag gjorde en snabb avstickare till stan från landstället i Stockholms skärgård. När jag närmade mig vår lägenhet såg jag en lirare med kepsen nedtryckt över ögonen spana mot vårt köksfönster. När han såg mig försvann han snabbt därifrån.

Sov över i lägenheten i kvarteret Tumstocken och när jag steg upp blev jag varse den gamla vanliga reklamtidningen ”Södermalmsnytt” sticka upp ur brevlådan. Helt synlig för vilken kepsprydd skummis som helst.

Klart man blev irriterad. Skrev då följande rader till den här reklamtidningen.

”Gratistidningar skall stoppas ner ordentligt i brevlådorna
På förekommen anledning!
Och kanske egentligen inte en nyhet men ändå värt att påminna om. Risken för inbrott i lägenheter är större under sommaren då folk är bortresta under helger och semester. Ett sätt att undvika inbrott är att post, däribland gratis reklamtidningar, stoppas ned ordentligt i brevlådorna.”

När jag sen öppnade dörren mot trapphuset såg jag att grannen också hade ”Södermalmsnytt” uppstickande ur brevlådan (bilden ovan). Fin signal om den inte plockas bort i tid. Men grannen kanske är på semester. Fritt fram för buset på grund av ”Södermalmsnytt.”

Trots en vädjan att slippa otyget sitter det ändå där i brevlådan snabbt ditpetad av en reklamutdelare som sen listigt dragit iväg.

I januari refererade jag till den tyske filosofen  Friedrich Nietzsche  och hans påstående  att språket är bedrägligt. Säkert kan man utsträcka hans påstående med att till och med våra tankar är bedrägliga.  Ibland  är det säkert så. I vilken mån blir  då staden lummig av att förtätas blir då frågan man ställer sig inför stadens påståenden nedan på bilden.

I fonden till höger ser vi kvarteret Tumstocken gassande sig i aprilsolens sken. I förgrunden kvarteret Linjalen med en upplysande text att det är 100 meter till  välplanerade lägenheter i lummigt och barnvänligt område. Med inflyttning under innevarande och nästa år.

Så här som på bilden nedan såg det ut i början av maj för  nio eller tio år sedan. En liten glänta med en fotbollplan för  smågrabbarna – ett komplement till den stora idrottsplatsen borta vid Zinkens damm.

Fredagen den 20 april 2018 kan vi se på bilden hur en förtätning av staden ger upphov till det som kommunen kallar lummigt och barnvänligt.  Enligt min uppfattning verkar det som våra beslutsfattare inte riktigt är närvarande där det gäller. Förmodligen bor de någon annanstans med en annan typ av lummighet och arkitektur.

Det här är bostadspolitik fattat över människors huvuden som trots Hyresgästföreningens engagemang får finna sig att deras boendemiljöer omgestaltas på detta sätt. Så här säger Hyresgästföreningen – ”Ett hem är ett grundläggande behov för oss alla. Det är dessutom en mänsklig rättighet, en rättighet som faktiskt slås fast i vår grundlag! Hur kommer det sig då att så många i vårt land saknar just detta, ett hem? Ta parti för människan!”

Just de sista orden ser jag som en implikation att man centralt i organisationen både tänker  på bostadspolitik och boendemiljö.

Vad tänker styrelseledamöterna i lokala hyresgästföreningen Tumstocken  enligt sitt senaste nyhetsbrev till de boende i kvarteret.  Jo – på Bajen (Hammarby IF) och att gå ut med hunden. Man undrar om styrelseledamöterna överhuvudtaget är medlemmar i Hyresgästföreningen.

När vi idag fortfarande översköljs av vidskepliga och förljugna ideologier kan det vara värt att ur ett slags Tumstocksperspektiv erinra sig att en snickare vid namn Jesus idag för ca 2000 år sedan sägs ha uppstått ifrån det döda. Den så kallade Stilla veckan är slut med Annandag Påsk, men enligt den apostoliska trosbekännelsen som uppstod i Rom på 200-talet skedde Jesu uppståndelse alltså på tredje dagen. ”… på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,…”

Enligt Judisk tideräkning finns inga särskilda namn för veckodagarna utan de numreras med  söndagen som dag nummer ett. Den tredje dagen betyder alltså  på en tisdag.

Läser vi Nya Testamentets evangelier, som påstås ha tillkommit ungefär mellan 30 och 70 år efter denna uppståndelse, så ser det helt annorlunda ut. Uppståndelsen sker där dagen efter sabbaten, på söndagen d.v.s. på den första dagen. Eftersom Jesus var jude och evangelisterna påstås vara hans apostlar bör de också ha varit judar som ser på veckodagarna med judiska ögon.   Den apostoliska trosbekännelsen, som alltså anses vara en trovärdig sammanfattning av apostlarnas berättelse har  fel. Liksom den Nicenska från år 381.

Fast det kan man ju inte påstå utan vidare för då dyker det upp diverse bekännare och talar om skenbara motsättningar och utlåter sig sen sida efter sida med sin bortförklarande högre matematik.
Läser vi evangelisten Matteus (1917 års bibelöversättning) får vi lära oss vad Jesus anser om den saken: ”utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.”
Eller som hans lärjungar sade ”Lärare, vi vet att du är sannfärdig och lär Guds väg i sanning.”

Jag besökte för några år sedan den fantastiskt praktfulla katolska katedralen Sagrada Familia i Barcelona. Gaudis fantastisk skapelse påbörjades 1882 men är fortfarande inte färdigställd. En interiörbild från kyrkan syns här ovan.

I övrigt finns det gott om fantastiska kyrkor fullproppade med guld och andra dyrbarheter. Den svenska kyrkan hade 2014 en avkastning på över 20 miljarder kronor. Har detta något att göra med den fattige snickaren från Nasaret? Knappast – för så här säger snickaren:
”Samla er icke skatter på jorden!
”Sälj det i ägen och giv åt de fattiga!”
” Välsignade äro de fattiga, ty dem hör himmelriket till!”

Så går han på i sin kamp mot det religiösa hyckleriet och kanaljeriet som frodades på hans tid.
Vi ser dessutom också ett fördelningspolitiskt resonemang i berättelsen om hur Jesus mättar en folkmassa med endast fem bröd och två fiskar.

Hur man än förhåller sig till de religiösa ideologierna är det svårt att bortse från att det än idag åtminstone på det verbala planet finns en uppfattning bland vanligt folk om att ärlighet varar längst. I alla fall ibland om inte intresset tillåts säga sitt.

När det gäller kvarteret Tumstocken så ser vi hur man i den lokala hyresgästföreningens styrelse haft svårt att förstå föreningens mening och mål. Det har jag tidigare berättat om här på bloggen.
Förra årets ombildningsvänliga styrelseledamöter har tillika med samordnande intrigant lämnat styrelsen. Som ny ordförande och ny kassör har styrelsen berikats med ett gift par som tidigare visat stor entusiasm för att ombilda fastigheten till bostadsrätt. Frågan är nu, återigen, kommer de aktivt att arbeta för Hyresgästföreningens mål att vi behöver fler hyresrätter. Har de ändrat inställning och tror på en bostadspolitik där man slutar att stjäla det som stadens invånare äger gemensamt – där de slutar  att ha begärelse till sin nästas hus…

Det är kallt och staden ligger mjukt och idylliskt inbäddad i den vita snön.

Kvarteret Tumstocken den 28 februari 2018

Allt är dock inte vad det synes vara. Mindre idylliskt är det under den vita ytan.
I kvarteret Tumstocken möter jag föräldrar med barn på väg mot kvarterets förskola. Omedvetna om min närvaro blickar de bekymrat in i fjärran.
Kan orsaken vara att ett sällskap vid namn Timbro aviserat att man på lång sikt vill ta bort föräldrapenningen? Pengarna skall istället gå till bankerna. Så att föräldrar kan få låna om de vill vara lediga tillsammans med sina barn. Så utöver till exempel bolån kommer vi att få något som kanske kallas barnlån. 

En politiker som tidigare roffat åt sig en lägenhet avsedd för gamla och sjuka och som deklarerat att välfärdsstaten skall avvecklas har på dessa meriter blivit partiledare. Han går nu ut med att vi skall ha marknadshyror.
Det här gillar man förstås inte på Hyresgästföreningen. Förhandlingschefen Erik Elmgren säger att ”fri hyressättning i nyproducerade hyresrätter kommer inte att stärka hyresgästernas ställning och hyrorna för de nyproducerade bostäderna är redan högre än vad de flesta hushåll klarar av.

Det är låter ju bra för oss hyresgäster. Men frågan är om det inte mycket ord och lite verkstad.

För som bloggen tidigare noterat är det bråkigt i Hyresgästföreningen. Man drar inte åt samma håll. I det lilla och i det det stora är det interna konflikter – uppsägningar och uteslutningar.
Lite bråk, eller snarare meningsskiljaktigheter, får man kanske tåla. Frågan är vad det får för konsekvenser. Hyresgästföreningen kommer att deltaga i de Muslimska familjedagarna som anordnas av Islamiska förbundet (IFIS). Islamiska förbundet har tidigare bjudit in antisemitiska och homofobiska föreläsare till sina samkväm. Inom Hyresgästföreningen har därför kritik framförts mot deltagandet i dessa familjedagar. Ett friskhetstecken – våldsbejakande extremism av den här typen  skall man hålla sig så långt bort ifrån som möjligt.

I vårt kvarter gjorde den lokala hyresgästföreningen slut på sin ordförande redan under den sena hösten. Alltså före det egentliga årsmötet i februari 2018. Ny ordförande blev en person som röstat JA till kvarterets/fastighetens ombildning till bostadsrätt. Så har vi en styrelse för en lokal hyresgästförening som vajar som ett rö för vinden. Ena dagen för en förminskning av antalet hyresrätter i staden – nästa dag för att det byggs fler hyresrätter. För det är ju så att på alla nivåer av Hyresgästföreningen skall man arbeta inom den ram som stadgar och mål anvisar. Alltså att det byggs fler billiga hyresrätter. Inte att människor köper sin bostad genom att låna pengar i en bank. Det senare konsekvensen när en hyresrätt ombildas till en bostadsrätt.

Kanske skall man dock inte måla fan på väggen alltför mycket. Hyresgästföreningen har tillsatt en ”Hyreskommission” för att göra en ”oberoende genomlysning” av den svenska modellen på bostadshyresmarknaden. Den 9 mars har kommissionen en s.k. hearing.
Mer information om Hyreskommissionen finns här.

Mycket snack om nazister i dessa dagar. I sammanhanget brukar man tala om den tyske filosofen Nietzsche. Och det visar ju att filosofen hade rätt i sitt påstående att språket är bedrägligt. Nassarna hade ju inte fattat ett jota.

Hyresgästföreningen, riksorganisationen, presenterar nu  sina nyårslöften vilka också tydligt framgår av dess stadgar. Nämligen att det byggs fler hyresrätter till rimliga hyror.  Då har vi i kvarteret Tumstocken  en lokal hyresgästförening där flera styrelseledamöter tidigare röstat ja till en ombildning av fastigheten till bostadsrätt. Har ett sånt ställningstagande något med begreppet ”fler hyresrätter” att göra?  Fast å andra sidan är de ju i gott sällskap med den adelsman som i många år var ordförande i Södermalmsföreningen.Han röstade ju också ja till ombildning i den hyresfastighet där han bodde. Som ett rö för vinden. Relativitet kallas det visst  också.

När Hyresgästföreningen framhåller sig som en demokratisk organisation så har vi en knickedick i kvarterets styrelse som vid omröstningen inför ombildningen ville ha två röster istället för en. Är det demokrati? Kanske med lite god vilja en släng av dyskalkyli?

Sen har Hyresgästföreningen en värdegrund som säger att man inte accepterar rasism, främlingsfientlighet eller annan kränkande behandling. Utan paragrafrytteri får man väl anta att det är andemeningen som avses. Ser vi då bakåt på kvarterets historia vilket  i någon mån framgår  av denna blogg, där ingen protesterat vid något inlägg, har det sett tämligen annorlunda ut.

Jag tror att jag berättat om Hyresgästföreningens riksordförande som när jag mötte henne på Götgatan en dag sa att hon var rädd att gå på Södermalmsföreningens årsmöten på grund av den fientlighet hon mötte där.  Någon där som läst stadgarna eller var försedd med lite folkvett? Jo – jag har bevistat dessa årsmöten.

Å andra sidan, för att återgå till Nietzsche – vad är en förening.  De flesta har väl någon liten susning, men inte här i kvarteret Tumstocken. Det påminner lite om Edgar Allan Poes historia ”Den andra metoden”. Här har vi en lokal hyresgästförening som tydligen tror att den fortfarande är den gårdsförening som bildades av en medelklassig PK-vänstertant som tyckte att folk i kvarteret var ”borgerliga”. Eller kanske tror de att de är ett byalag från det glada 60-talet.

För här har den lokala hyresgästföreningen inga medlemsmöten utan har istället satsat på de bomöten som vilar på ett avtal mellan Hyresgästföreningen och Svenska Bostäder. De här mötena och avtalet bakom existerar därför att Hyresgästföreningen generellt  månar om hyresrätten och hyresgästernas boinflytande. Därmed inte sagt att man får tro att bomötena är föreningsmöten – något man brukar ha rätt till i de flesta föreningar. Men det finns, det vet jag som f.d. fackföreningsaktiv, föreningar där styrelseeliten inte vill ha med sina medlemmar att göra. Precis som en del politiker i Stockholm inte vill veta vad kommuninvånarna tycker. Tänk om någon har en annan åsikt. Eller är skarpare i skallen.

Att man under medlemsmötena har en möjlighet att inför valberedningsarbetet få ett gott underlag för nominering har väl inte slagit de förträffliga styrelseledamöterna. För det är ju på medlemsmötena där man arbetar tillsammans med andra föreningsmedlemmar, inte några andra, lär känna dem och ser deras kompetens att förstå hur man uppfyller föreningens primära målsättning.

Förhoppningsvis hittar den ensamma kvinna som nu ingår i den lokala hyresgästföreningens valberedning några personer som har fattat vad det hela handlar om. Så att vi får se en kompetent föreningsstyrelse. Annars lär väl Hyresgästföreningen förlora än fler medlemmar i kvarteret.

Det är en ruskig årstid där vädret inte kan bestämma sig. Man håller sig gärna inne och studerar frö- och plantkataloger inför den kommande våren.

Tittar dock ut på den ödsliga gården och mina tankar går tillbaka till den tid då det var full fart i kvarteret Tumstocken. Det var då planteringarna ute på gården bestod av små förtvinade rotstumpar. De enskilda uteplatserna hade klarat sig lite bättre även om buskarna trampats ner och det som var kvar låg utmed marken. Det var  det så kallade Fubbkullets tid då både små och stora i frihetens namn ansåg sig ha rätt att sätta fötterna varhelst det passade. Helst i planteringarna. Ville man ta ansvaret för en fin och välvårdad uteplats gick det knappast att tala med sina frihetsälskande grannar. Det fick bli områdeschefen som förstås visade sig samarbetsvillig och ett slags avtal om hyresgästens rätt att sköta sin uteplats upprättades den 26 februari 1992.

Så här såg det avtalet ut.

Innehavarna av uteplatserna tolkade avtalet på sitt sätt. De gamla förstörda buskarna åkte ut. Nya planterades vilket Svenska Bostäder uppenbarligen inte hade något att erinra emot. Genom Svenska Bostäders tysta medgivande inkluderade begreppet skötsel också rätten att planera den egna uteplatsen. Precis som vilken balkonglåda som helst.

Ungefär 20 år efteråt blev det klart att gården måste renoveras. Den 23 september 2013 publicerades på bloggen en ritning på hur den blivande gården skulle se ut. Ritningen var ett resultat av samplanering mellan hyresgästrepresentation och hyresvärd. Vilka som ingick i hyresgästrepresentationen vet man nog inte idag. Däremot vet vi att en del hyresgäster inte var önskvärda i representationen.

Sen satt arbetet igång och så här såg det ut den 27 februari 2014.

Man ser de buskar hyresgästerna planterat och som sedan revs upp för att bereda plats för annat.
I den här processen tycker man nog att de som planerade gården aktivt skulle öppnat en dialog med berörda hyresgäster och frågat hur de ville ha sin framtida uteplats. Framför allt därför att de är ansvariga för att den hålls fin och välvårdad.

Eller som Svenska bostäder uttrycker det i våra, som det nu heter, trivselregler:
”Din uteplats är en del av upplevelsen av gården. Genom att hålla uteplatsen fin och välvårdad bidrar du till den allmänna trivseln i ditt område.
På samma sätt som du har ansvar att sköta din lägenhet har du ett ansvar att sköta din uteplats.
Uteplatsen får inte användas till upplag eller förråd. Inga fasta installationer får uppföras. Vid frågor så kontaktar du din bovärd eller trädgårdssamordnare.”

Här kan man läsa trivselreglerna.

Så här såg de gamla ordningsreglerna ut.

Den 17 juni 2015 raporterade bloggen om att Tumstocksgården var färdigrenoverad och besiktigad. Många hyresgäster gladde sig åt de fina blommorna. Tyvärr revs massor av blommor  senare upp för att bereda plats för en privatisering av vår gemensamma gård. Helt i den anda som kommit att dominera stadsdelen Södermalm – sköt dig själv och skit i andra! En anda där bostadspolitiken står på ända och främst drabbar mindre bemedlade ungdomar.

Jag gör nu ett tankeexperiment. Rent hypotetiskt – kan en hyresgäst med uteplats som tycker att till exempel Spirea inte är lika fin som något annat växtslag helt sonika riva upp spireaplantorna och starta sin egen kryddodling? Eller är vederbörande då hänvisad till en pallkrage på den gemensamma gården?

Antag vidare att ytterligare hyresgäster vill odla på gården. Finns det plats för ytterligare pallkragar. Om inte så ser vi kanske  en särbehandling. Det handlar alltså om andemeningen i den jämställdhetsprincip som uttrycks i andra kapitlet i kommunallagen. Svenska Bostäder är ju ett kommunalt aktiebolag.

Odlar man gemensamt med varandra har man naturligtvis löst problemet. Varför inte ta efter de omsorgsboende som odlar tillsammans.

Det är kväll och förkylt. Mellan nysningarna får jag ett infall – tänk om det finns något intressant om förkylningar bland all skönlitteratur i bokhyllan.
Kan någon vuxenförfattare befattat sig med något så trivialt som hosta och snuva? Och nu lär det ju ha blivit allt mer populärt med sjukdomsskildringar. De har t.o.m. fått ett eget namn – patografi!

Efter mycket letande hittar jag Mark Twains novell ”Bot för snuva”. I berättelsen, som ingår i samlingen ”Snälla gossar och stygga ” nämns olika typer av vätskor som skulle kunna hjälpa mot förkylning.
Efter att ha begrundat författarens synpunkter beslutar jag mig för att vanligt vatten får duga i mitt fall.

Jag går därför ut i köket. Av någon anledning lossnar blandarkranen och vattnet sprutar vitt och brett över diskbänk och armatur.
Efter fem minuter är allt kolsvart. Jag tittar ut och ser att det lyser hos gårdens grannar.

Med hjälp av ficklampa konstaterar jag att jordfelsbrytaren i elcentralen är utlöst. Prövar om den går att återställa – Nej den vill inte!

Det är bara att ta kontakt med Svenska Bostäders jour och be om hjälp. En trevlig och tålmodig kvinna ber mig dra ur alla nätkontakter samt slå av alla automatsäkringar.
Vi pratar om att lysrörsarmaturen över diskbänken måste befrias från vatten och sen få torka upp.
Sagt och gjort. Efter en dryg timme är allt igång igen. Jag ringer och tackar Svenska Bostäder och säger att åtgärder kan vänta åtminstone några dagar. Det går ju faktiskt att  i nödfall diska i badrummet.

Nästa dag ringer det från en elfirma som vill installera en ny bänkbelysning. Lite senare ringer vår nya bovärd och säger att han har vägarna förbi. Han dyker upp med nya grejer. Det visar sig att blandaren var behäftad med ett konstruktionsfel. Under det att han monterar de nya delarna pratar vi precis som under söderandans bästa år om vår stad och hur den förändrats genom åren Det blir inte sämre av att det visar sig att vi utöver rörmokeriet har gemensamma intressen.
Tänk vad fint att man bor hos en seriös hyresvärd som förutom bra service också erbjuder en trevlig samvaro för en snuvig pensionär.

Edit: Väl färdig med detta bloggavsnitt kom det information från Svenska Bostäder med titeln Nu ska vi bli bättre.

Efter att ha bott i kvarteret Tumstocken i över trettio år kan jag säga att jag trivs – jag gillar Svenska Bostäder.
Men man kan inte få allt. Ingen är perfekt.
När det kommer information i brevlådan från Svenska Bostäder om vår inomhustemperatur under vintersäsongen är det dags att tänka till lite hur det sett ut. Och ser ut.

På hösten 1938 åkte författaren Ludvig, Lubbe, Nordström runt i landet och gjorde radioprogram om hur folk bodde. Det var en uselt boendemiljö.  Så usel att gamla människor till och med satt och frös ihjäl i sina stugor.

Av Lubbe Nordströms radioprogram blev en diger lunta, boken ”Lort – Sverige”.
Det är klart att det blev protester. Den förment fryntlige Edvard Persson sjöng:
”Jag vill sjunga en visa i klaraste dur ty den handlar om Skåne och slätter och djur. Kanhända den retar en del men i så fall är det deras eget fel. Det har talats så mycket om dynga och lort men betänk vilken oerhörd nytta den gjort. Så låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå”

Men, genom Lubbe Nordström förbättrades boendesituationen i landet. Kommunerna gjorde under 40-talet och framåt stora bostadssatsningarna i landet. Det handlade framför allt om det som tidigare saknats – hus med centralvärme, indraget vatten och kommunalt avlopp.

När Svenska Bostäder i sin information om inomhustemperaturen anger att den högre gränsen 21 grader valts av miljöskäl stöder man sig på Folkhälsomyndighetens allmänna råd om temperatur inomhus.
Visst – det är bara att hålla med om att miljön är viktig. Det tycks vara en ganska stor enighet om den saken.

Svenska Bostäder, SB, hänvisar till Folkhälsomyndighetens  FoHMFS 2014:17 som tycks vara hämtad från Socialstyrelsen. Här finns en uppgift om känsliga grupper. Något som SB inte nämner explicit i sin egen information.
Man nämner inte heller något om kallras, fukt och drag. Det gör däremot Folkhälsomyndigheten som säger att den totala kylpåverkan på människan ska bedömas – det så kallade termiska klimatet.
Känsliga grupper beskrivs av Folkhälsomyndigheten på följande sätt ”Temperaturen inomhus ska ta hänsyn till människor som har behov av en varmare temperatur inomhus. För känsliga grupper gäller att temperaturen minst bör vara 2 grader högre temperatur. Exempel på känsliga personer är äldre, handikappade, rörelsehindrade eller människor med låg ämnesomsättning.”

Där jag bor, i min portuppgång, är en tredjedel av de boende äldre. Alltså över 65 år. Man får anta att dessa inte befinner sig på en behagligt uppvärmd arbetsplats under dagarna utan sitter och fryser i sin lägenhet.
För minst 23 grader skall det tydligen vara.
Kanske kan de, som man gör i Botkyrka, gå till det lokala biblioteket eller någon närbelägen galleria för att värma sig. Eller bilda aktivitetsgruppen ”vi som fryser”. Svenska Bostäder skulle också kunna titta lite närmare vad som står på Folkhälsomyndighetens hemsida om de känsliga grupperna

Emellertid tycks det dock som om, åtminstone efter vad som redovisas, befolkningspyramiden i kvarteret förändrats. Snart är man av med de äldre enligt den gerontofobiska tradition som odlats i landet sedan urminnes tider. Även om dom nu inte direkt frusit ihjäl.

Sen finns det ju andra aspekter på uppvärmning. Nämligen att det kostar pengar. Och de pengarna kan ju komma att urholka Svenska Bostäders vinst som är en slags extra beskattning av de hyresgäster som bor i bolagets fastigheter. En tanke som framförs av Hyresgästföreningen.
Dessutom, kunde de fester som det kommunala bolaget Svenska Bostäder lägger hundratusentals kronor på i månaden i strid mot policy och lagstiftning kanske användas för att värma dem som fryser.
Och/eller till hyressänkningar.

I kvarteret Tumstocken har det alltid varit problem för Hyresgästföreningens lokalavdelning. Det har alltid blivit någonting annat av det. Långt bort ifrån föreningens bostadspolitiska kärnfrågor.

För dryga trettio år sedan bestod den dåvarande motsvarigheten till den lokala hyresgästföreningen, kontaktkommittén, till stor del av personer som inte var medlemmar i Hyresgästföreningen. Det blev mest skäll och gnäll på Hyresgästföreningen. När en faktisk medlem i föreningen flyttade till kvarteret Linjalen upplöstes kommittén i samråd med ansvariga på dåvarande Hyresgästföreningens Södermalmsavdelning.
Under tiden som jag ägnade mig åt annat föreningsarbete återuppstod den lokala verksamheten, dock i tämligen osynlig skepnad. Som världen är tämligen liten vet jag att här fanns beroendeproblem. Kanske var det därför som ledningen för den lokala hyresgästföreningen inte riktigt förstått att den avvecklat föreningen genom att inte hålla årsmöte. Kanske var det därför som den ledningen förklarade att den avgick (från sin avvecklade förening) därför att den ändrat uppfattning i ombildningsfrågan.

Hur ser det ut idag? Brevlådan fylls med ”information” från den lokala Hyresgästföreningens styrelse. De förtroendevalda, som valt sig själva, vill visa sig duktiga och talar om för de boende att det finns tre olika sätt att bedriva boinflytande på. Ja, det vet de ju eftersom de, trots sitt medlemskap i Hyresgästföreningen, bildade och/eller var medlemmar i en ”Gårdsförening” fast det faktiskt redan fanns en lokal hyresgästförening i kvarteret. Som de per definition redan var medlemmar i. Och som bedrev, eller rättare sagt försökte driva boinflytandefrågor.

Möjligheten finns ju också att denna styrelse är på gång att bilda ännu en ”Gårdsförening”.

Herr Lehrer Lämpel tecknad av Wilhelm Busch i berättelsen om Max und Moritz får illustrera det Besserwisseri som styrelsen i lokala hyresgästföreningen i kvarteret Tumstocken mer eller mindre omedvetet briljerar med.

I sin ”Information” frågar denna styrelse hyresgästerna vilka frågor dessa vill ha framförda till Svenska bostäder. Visst är det viktigt att lyssna på människor…
Men om vi nu verkligen pratar om information hade det inte varit lämpligt att  i den här ”informationen” redovisa vilka frågor som medlemmarna i Hyresgästföreningen själva arbetat med på den lokala hyresgästföreningens medlemsmöten under 2017 och som de önskade framföra till Svenska Bostäder.
Man undrar också hur många medlemsmöten Hyresgästföreningen i kvarteret Tumstocken ordnat under året. Någon som sett någon kallelse till möte för föreningsmedlemmarna?

Skyndsamt bildade de som tidigare skuttat mellan de olika föreningarna under de första månaderna av 2017 en lokal hyresgästförening. Av någon anledning hade valberedningen sagt upp sig. Knappast någon ville sitta i denna styrelse. Knappast någon vill arbeta i styrelsen. En person sade sig ogilla Hyresgästföreningen. En person har man fått till sin valberedning.
Två personer i styrelsen har bildat  grupper som de själva är ensamma om att vara medlemmar i.
Varför inte lägga ner det man inte begriper sig på. Eller låta någon med intresse och kompetens ta över. Varför inte respektera organisations- och föreningsrätten som vi har i vårt land. Enligt vilken människor har rätt att driva sakfrågor i enlighet med sina intressen. Alltså inte personfrågor.

Häromkvällen satt jag och arbetade med ett blogginlägg rörande det här med pedagogik, som jag var inne på i mitt föregående blogginlägg, när jag märkte att trafiken på bloggen ökade märkbart.

Gäster  kom till och med från det stora landet i väster. Plötsligt var all text jag skrivit märkligt svårläst. Alla Å, Ä och Ö hade ersatts av märkliga teckenkombinationer. Såg inget vidare ut.

Till råga på eländet kom jag varken in på blogg eller ftp-server.
Någon eller några klåfingriga hade attackerat bloggen – gjort intrång.
Nu är allt fixat, men jag kommer, att tänka på piraterna i Stevensons ”Skattkammarön”. Den enbente skurken John Silver syns på bilden tillsammans med den pistolbeväpnade Jim Hawkins.

Bilden är hämtad ur en utgåva av Skattkammarön för barn från 1953. Den är försedd med förträffliga illustrationer av John M. Lindblom. Bilderna har säkert glatt många barn.

Så blev det då med mitt blogginlägg på grund av intrånget. Ytterligare tankar om barn och vuxna här i kvarteret får alltså anstå tills vidare.