Hoc erat in votis

– Detta var vad jag alltid önskade, hoc erat in votis: ett litet stycke jord – ack inte alltför stort men avskilt och genom sitt läge befriat från de allmänna farledernas ovälkomna besökare, ett ouppodlat stycke jord …
Henri Fabre

Under helgen fortsatte vi arbetet i den lilla trädgården på ön. Vårsolen  värmde. Under den kalla vintern har rådjuren och även älg gått ganska så hårt åt syrenhäckarna. Enligt uppgift från en initierad ortsbo var  jakt med hund  under vintern inte tillåten på grund av den myckna snön – snödjupet.  Det kallas hetsjakt och är ett lagbrott.  Mycket rådjur är det härute i alla fall och mycket fejnings- och trampskador. Rådjuren här är orädda. Närmar vi oss dem för hastigt springer de och gömmer sig i hassellunden. Fantastiska att skåda förlåter man dem efter någon tvekan  den skada de gör.

Vi klippte isopshäckarna och såg att libbstickan  och gulltöreln började  visa sig ovan jord. Ännu  något längre hade den ryska martornen och den blå bolltisteln kommit. I backen stack blåsipporna upp sina huvuden och om värmen fortsätter kan vi säkert räkna med tusentals av dem efter vägarna inom en vecka.

Målmedvetet   och värdigt kravlade sig två paddhonor ner mot dammarna norröver. Lika rynkiga och med stora kindpåsar som bulldoggar är de ändå ett trevligt och nyttigt  inslag i trädgården där de gömmer sig på olika ställen på tomten. Ett gräsandspar promenerade tryggt och säkert, utan att låta sig skrämmas, omkring bland äppelträd, rosenbuskar och schersminer. En knölsvan flög med brusande läte över våra huvuden.

Innan vi åkte hem  satt vi oss att vila lite just där den  gamla strandkanten  en gång var belägen någon gång på Gustav den II Adolfs tid. Trädgårdsarbete tar på krafterna.

Väl hemma på Söder igen konstaterade vi att husets förskönats med lite Graffitti eller kanske skall man snarare kalla det för klotter.

Budskapet i texten ”JOHAZEPAM ♥ UGLAZEPAM”  förefaller något kryptiskt. Det infogade hjärtat tyder nog ändå på att detta budskap är av den hjärtliga och kärleksfulla typen. Någon som känner sig bortglömd och förbisedd förstås. Kanske är det ett problem som Hyresgästföreningens volontärsgrupp  ”Bry dig om din granne” kan lösa.

Även ett försök till förskönande av tvättstugan har gjorts. Fönstren i tvättstugan har försetts med  ett blandat urval av gardinkappor. Förmodligen  är det en eller ett par  heminredningsintresserade och miljömedvetna personer som här  generöst ägnat sig åt  att i all hemlighet skapa en  mer hemlik och  intim atmosfär genom att, av gardinernas skick att döma, ta en vända ner i grovsoprummet, som nog,  näst tvättstugan, är det mest populära allmänna utrymmet i fastigheten.

Även om kvarteret Tumstocken aldrig  historiskt sett utmärkt sig på något speciellt  sätt betyder det inte att livet här är helt händelselöst. Här odlas  förmågan att överraska – det svarar några  av dess invånare för.

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *