Ryktet reser

Jag har vårdat ryggen några dagar. Med omväxlande långa promenader och vila på kökssoffan hoppas jag så snart som möjligt kunna åka ut till friden på ön. Trädgårdsarbetet väntar. I år måste jag plantera om den röda Rudbeckian (Echinacea purpurea) och då gäller det att var i form för att byta ut all gammal jord mot ny och gödslad sådan.

Jag önskar att jag hade samma krafter som gammelmorfar Theodor som på sin tid rodde in till stan med fisk. Blåste det kunde han  visserligen sätta segel, men ändå är det en ganska lång resa som även företogs av kvinnor som  likaledes roende gjorde sig ärende till stan.

Så sent som på 1950-talet levde människorna här ute delvis av naturen. Jag har själv som liten grabb sett hur man plockat mås för att sen steka den. Jag har själv ätit pannkaka gjord på måsägg. Det är både visst och sant.  Man pendlade i den lilla roddbåten för att förse sig med lite kontanter. På sommaren hyrde man ut till de lite mer välbeställda som kom resande från stan. En av dem som kom för att koppla av var August Strindberg.

Jag har tidigare skrivit om  Jean de Mandeville, reseskildraren som enligt en uppgift jag fått, inte existerade. Detta visade sig vara en sanning med modifikation.  Den på sin tid väl läste Mandeville var en pseudonym för Jean de Bourgoigne  dit à la barbe. Alltså – han med skägget. Han kom från Liège i Belgien. Hans  ovederhäftiga skildringar  lyckades trots att de var ett veritabelt hopkok och sammelisurium av sagor och verkliga reseberättelser fånga de okritiska och okunniga, lättrogna läsarna i dåtidens (1400-talet) Europa.
Sina berättelser har han förutom  kanske sagostoffet stulit  från 1300-talets missionärer, främst Odoric av Pordenone (Odorico Mattiussi eller Mattiuzzi).

Den i mitt tycke mest fantastiska historien, som går utanpå måspannkaka och andra läckerheter är upptäckten av det ”Tartariska lammet”. Denna märkvärdighet är en melonliknande frukt som när den är mogen skärs upp för att man där skall komma åt det lilla djur som finns inne i frukten. Det är ett litet djur, liknande ett lamm, men utan ull. Frukt och djur anrättas och kan sedan ätas tillsammans.

I  det nutida kvarteret Tumstocken har vi inte tillgång till sådana här berättelser om vad som fordom tilldragit sig i världen. Men vi är inte helt lottlösa när det gäller upplysning om vad som händer och har hänt här på gården. Några hyresgäster som expanderat sina revir ut på gården till den närbelägna ljugarbänken förser oss ändå  på ryktesvägen med fantastiska berättelser.
Sålunda skulle jag själv, enligt våra informatörer, för 25 år sedan ha drabbats av ett så stort anfall av ilska att jag rivit sönder den lokala hyresgästföreningens handlingar. Jag ser mig själv i bästa Kalle Anka stil skummande av vrede slita sönder pärmar och protokoll i närvaro av det vittne som sedan troget vårdat detta rykte.

Das Gerücht / Ryktet av A. Paul Weber

Naturligtvis kommer den här historien inte alls upp i samma nivå som den om det ”Tartariska lammet”. Dock, det de bägge historierna har gemensamt är att de är osanna. Man behöver inte röra sig över så stora avstånd för att fara med lögn. Detta hände på 1980-talet och vår förenings styrelse  var p.g.a. att en styrelseledamot flyttat till det närbelägna kvarteret Linjalen inte längre stadgeenligt sammansatt. I samråd med  ansvarige Fredrik Jahn på Södermalmsavdelningen (nuvarande Södermalmsföreningen) skickades  samtliga handlingar dit. Jag mottog ett tack av Fredrik Jahn för paketet jag skickat.
En sann, men ganska tråkig, version av denna tilldragelse. Dock är det ganska intressant att konstatera att på den tiden  sa föreningsstadgarna, precis som nu, att styrelsen skulle bestå av minst tre personer. Enkel matematik pekar entydigt på vem som varit vittne till den  kryddade och roliga varianten av detta skeende.

Den som  fortsättningsvis  vill höra roliga historier bör inte läsa denna blogg, utan får låna sitt öra till gänget i hörnan av kvarteret Tumstocken. Tvättstugan är också en lämplig plats för inhämtande av senaste konspiratoriska hopkok om de hyresgäster som bor i kvarteret.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *