Fridens liljor

Som de flesta svenskar är jag medlem i flera föreningar.
Föreningenslivet idag attraherar dock inte på samma sätt som förr. Föreningarna har färre aktiva medlemmar. Framför allt är det ungdomarnas intresse som minskar.

Ofta stöter jag på mina promenader på, i alla fall, glädjande nog, unga rekryterare för Greenpeace, där jag är stödjande medlem. De brukar stå utanför Ringens köpcentrum eller på Medborgarplatsen. Vi brukar prata lite med varandra. En diskussion – som jag hoppas skänker båda parter ett utbyte. Frågan om hur det går med rekryterandet besvaras nog ofta med att intresset inte är så där särskilt stort – folk vill vara ifred.  För betydelsen av ordet ”Fred” konsultera gärna  Elof Hellquist.

Kvarteret Tumstockens på plats mest aktiva förening som verkar efter mottot att ”vi arbetar för  att alla hyresgäster ska bo tryggt med inflytande och gemenskap” samlar i  enlighet med rapport 98 från  Statistiska Centralbyrån  endast ett fåtal på sina möten.
Kanske kan det, trots att ord, genom tiderna förändras  ändå vara på sin plats att påminna om  detta ords ursprungliga betydelse. I den gamla Germanskan hette det ” gamainia”. I latinet med ett hårdare uttal på första konsonanten hette det ”com-munis” härlett ur ordet ”munis”, som betyder åliggande, motprestation, gengåva.

Jag minns ett möte i sagda Tumstocksförening. Kaffet var kokat. Bullarna  var bakade. Kakorna var nog goda. På en inbjudan att ta för sig av förtäringen tryckte auditoriet sig upp mot väggen och frynte på näsorna. Gemenskapen borde stått högt i taket, men gåvan resulterade inte i någon gengåva. Kanske kunde man som Albert Engström beskriver från en begravning, lika gärna ha sagt – Ta en kaka till pastorn, liket har själv bakat dom.

Låt oss dra en barmhärtighetens slöja över detta möte.  För, egentligen ville man nog vara ifred, dvs i analogi med det gamla ordets betydelse dricka kaffe med sina fränder, vänner. Man ville känna glädje och kärlek.
Kärlek  – precis som i den svenska kyrkan, som enligt Statistiska Centralbyråns utredning verkar vara den enda förening som ökar sitt medlemstal. Tyvärr verkar det som om den svenska kyrkan är den förening som har det största problemet med mobbning. Alltså motsatsen till kärlek.

När det gäller grannar, rent allmänt – Googlar man på ordet ”Granne” kan man nog förstå varför entusiasmen inför det gemensamma brytandet av bullar och kakor med nästan  kan vara närmast obefintligt.

Det är mycket med det jordiska. Kanske kan man som en vän till  patafysikern Alfred Jarry, som blivit inbjuden till en teaterföreställning, säga – jo, det var intressant, men jag begrep ingenting.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *