Klokheten och skönheten

Tumstocken och de andra kvarteren runtomkring, Linjalen, Pinnpojken o.s.v. kan stå som 1800-talets sinnebild för för konstruktivitet, byggande och god planering som den utvecklas utifrån det samhälle  som Ludvig (Lubbe) Nordström skrev om efter sina radioreportage 1938. Det var nödvändigt att göra något åt det elände som karaktäriserade svenskarnas boende på 1930-talet.
Det var hus med ruttna golv, stora springor i fasaden. Det fanns ingen centralvärme och åldringar hittades ihjälfrusna  och ihjälsvultna i sina hem.

Folkpension hade visserligen införts 1913 och den högsta ersättningen var 150 kr for män och 140 för kvinnor. Särskilt fett kan det inte ha varit.

Efter Lubbe Nordströms reportage, på 1940-talet kom det kommunala byggandet igång. Det som idag kallas ”Allmännyttan”. Den första än idag existerande hyresgästföreningen kom till 1915 i Nynäshamn.

För att fortsätta, konstaterar jag att i byggandets verkställandefas krävs ett linjärt tänkande. Mätandets konst kan inte överskattas. Vidare konstaterar jag att jag själv  tidigare citerat Albert Einstein beträffande människors kunskap om vad linjer och punkter är för något.
På en föreläsning, kallad Geometri och Erfarenhet, inför den Preussiska Vetenskapsakademien säger han sålunda 1921 i engelsk översättning -”everyone knows what a straight line is, and what a point is.” ”Straight” var ordet.
Minnet ville inte riktigt ge med sig  och jag var tvungen att leta efter den exakta ordalydelsen.  Förresten – hur många kan på rak arm säga  exakt hur många fönster fastigheten Tumstocken har. Vem kan tala om hur ett pipskaft ser ut.

Man går inte riktigt runt och  minns rent och exakt  linjärt utan intuitionen och känslan spelar en stor roll när det gäller exempelvis  det kreativa skapandet. Och det är ju en viktig del i kreationen av vårt boende. Inte minst när det gäller det estetiska. Det går inte i skapandet att logiskt överblicka alla de variationer som t.om. väldigt enkla beslut kan innebära. Man får   med hjälp av känslan rationalisera det rationella tänkandet.

Så om Tumstocken och Einstein får stå för det rätlinjiga skulle jag vilja introducera, precis som i Ferlins dikt, skönheten i en böljande linje hämtad från  konstnären Paul Klee’s pedagogiska skissbok.

Jag tror att det kan vara intressant att grunna över om  det inte är mer så här ser  ut i våra hjärnor lite till mans. Kanske går vi också omkring med ”venetianarnas sköna linjer” i huvudet. Kanske kunde vi alla vara en Giovanni Bellini.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *