Det som göms i snö kommer upp i tö.

Färden gick idag till mina fäders ö på andra sidan Nämdöfjärden. En häck skulle klippas. På en plats i söderläge hade snödropparna sett dagens ljus.
Annars låg snön i stort sett fortfarande gnistrande och vit härute  till skillnad från den gulbruna sörja hundarna  i innerstan bidragit med. I Rosenlundsparken, det märkte jag på hemvägen, hade snön smält.Här och var på gångvägarna låg små bruna klickar kvar. I en blandning av ockra och umbra laserade de, värdigt en Tizian, platsen för de gåendes steg.

Ingenting att hänga upp sig på någon längre tid. Alla är vi olika. En del gillar exkrementer. Andra inte. Man får ta det med en nypa salt!
För övrigt blir man fullt kompenserad när under sommaren hundarna kommer igång med sina intensiva, inspirerande och livsbejakande lekar.
Tänk – då kanske t.o.m. de yngre lattemorsorna på Bagel street Café lyfts upp ur sitt melankoliska  och letargiska fraterniserande och tar sina ungar ut i parken för att leka!

Själv sitter jag nog kanske i parken för att mata duvor om jag nu inte jobbar i min trädgård på ön.

Snart är det vår!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *