Alcoholpusher

Jag kommer hem från skärgården där de första blåsipporna just sett dagens ljus.

Blåsippa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På gården möts jag av ett dussin glädjestrålande förskolebarn som tar sig mellan förskolans olika entrédörrar.
De tjoar, skrattar, hoppar och hejar för allt vad tygen håller. Det är ungar som är uppskattningsvis i treårsåldern. Kanske lite mer. De år i våra liv då känslorna dominerar över allt annat.

Väl hemma  böjer jag mig ner och tar upp posten från golvet.
Det är den gamla vanliga blaskan som ingen bett om. Köp- och säljsamhällets apostel ”Mitt i Södermalm”. På första sidan får vi lära oss att det pågår en sprittrend. Förmodligen då på Södermalm. Till yttermera påstås det att gin-revolutionen rullar ut på Södermalm.
Två kvinnor bränner gin på Folkungagatan och dom charmar både krögare och entusiaster.

Det är några år sedan jag jobbade på Maria, Mariapolikliniken, Mariakliniken, Beroendecentrum Syd Maria. Kärt barn har många namn. Här kunde man möta de verkliga entusiasterna. Vad sägs om att som kvinna må uruselt efter ett dagligt intag av en stor och en liten renat. Eller som man efter fyra helrör per dag. Där hade vi de verkliga entusiasterna och säkerligen krögarnas bästa små älsklingar.

Om det här skrev Jonas Åberg i sin bok ”Robotmänniskan och spriten :  om jakten efter känslor”. Hur kontrollerade människor i ett känslokallt samhälle jagar efter barndomens förlorade känsloglädje. Söker ett återvändande, till tre och ett halvt års ålderns känslofyllda liv. Det liv som småungarna på gården levde när jag mötte dem en vårdag 2019.

Nu skriver Åberg att det finns andra, kanske mindre farliga, sätt att regrediera på. Tag idrottens värld där en fotbollsmatch kan innebära ett kollektivt rus som når sitt klimax varje gång spelarna når målområdet och rent av gör mål. Betydligt ofarligare än spriten och definitivt mer kul.
Andra sätt att regrediera på är kanske, enligt min mening, att vältra sig i ohämmade matorgier. Att låta begreppet god mat och gott vin bli en ledstjärna mot det goda livet.

En annan bok som faller mig i minnet är ”Alkohol som sjukdomsorsak” under redaktion av Åke Nordén. Här kan vi läsa om alkoholen som sjukdomsimitatör. Vad sägs om att som man supa sig till en sekundär könskaraktär kallad Gynekomasti. Därtill med en typisk feminisering. På bilden kombinerad med en levercirros.

 

 

 

 

 

 

 

Fast de här problemen ska man ju inte prata om. Det är ju så att de flesta  säger sig ”klara av” att dricka. Varför då bry sig om de människor som får problem med det allmäntoxiska giftet alkohol.

Som journalist, ett yrke överdominerat av alkoholproblem, vill man tydligen istället omge detta gift med en romantisk kulturell glamour i sina marknadsföringsförsök. Som i denna artikel i reklamblaskan ”Mitt i Södermalm”.

Men, tack och lov minskar drickandet enligt CANs drogvaneundersökningar. Ungdomen dricker mindre. Försöker ”Mitt i Stockholm” ändra på det?
Bättre med barn, ungdom och vuxna  som tillsammans har kul utan att förgifta sig och bli sjuka.
I ca 20% av våra sjukhussängar ligger ett offer för alkoholen. Kanske har dom läst  Hans-Olov Öbergs bok ”Jakten på en perfekt Gin & Tonic”.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *