Huruvida det är klimatförändringar som var orsaken till vår mycket varma sommar är jag inte mannen att kunna avgöra. Att den heta sommaren gynnade odlarna i kvarteret Tumstocken är dock ganska säkert. Skörden av tomater har varit överväldigande. Ja, så stor att allt inte kunnat bärgas utan blivit liggande på på marken. Kanske som mat till fåglar och råttor. Vem vet?
Jag har tidigare skrivit om dessa odlingar och önskat att marken där odlandet bedrivs hade varit kvar för gemensamt avnjutande. Med mitt italienska ursprung hade det varit underbart att få ett tillskott av tomater till den ganska skrala matkassan som ju dessutom skall räcka till allt annat än mat.
Apropå mat så såg jag att för mitt senaste inlägg, där hamburgare spelade en viss roll, så ökade antalet besök på bloggen och kan faktiskt sägas ha nått oanade höjder. Det visar att god mat och gott vin är ett ämne som ligger människor mycket varmt om hjärtat. Det problemorienterade, som den här bloggen ägnat sig åt, verkar säkert mindre intressant. Man kan inte i all evighet läsa om ensamstående damer i sextioårsåldern som ägnar sig åt att bråka med sina grannar. Kanske kan dock omnämnandet av kvarterets tomater öka antalet besök på bloggen
Nu frös det ju på ute och på så sätt försvann de sista tomaterna. Jag satt vid datorn och släktforskade och ordentligt påpälsad med termobyxor fick jag ett brev från en okänd släkting som också tagit ett DNA-test. Vi diskuterade då om det var vårt italienska och nordafrikanska ursprung som kunde vara orsak till vår frusenhet eller möjligtvis spelade vår ålder och kön en viss roll.
Men det var ju bara ord och vårt prat kunde ju knappast förändra någonting. Däremot verkar det som om Svenska bostäder på något sätt uppfattat vad jag tidigare skrivit på bloggen om Folkhälsomyndigheten åsikter om en hälsosam innetemperatur. En temperatur som får mindre rörliga sjuka och gamla pensionärer att sitta och huttra i sina lägenheter.
För när jag igår satt och såg en TV-serie om en amerikansk kyrkorörelse märkte jag plötsligt att jag liksom satt i en bastu och svettades. Jag pausade filmen och kollade termometrarna i kök, stora rummet och i sovrummet. De två först nämnda visade på 25 grader. Sovrumstermometern på 26. Alla termometrarna kalibrerade vid inköp för att visa samma temperatur. Ganska varmt, men hellre det än att sitta och huttra.
Så nu är vi tillbaka till de förhållanden som rådde för trettio år sedan med heta radiatorer och i stort obefintlig klädsel. Det skall bli intressant att se hur länge inomhusvärmen håller i sig innan termobyxorna av det finska märket Luhta åker på igen.