Den sommar de kloke kallar grön vinter lyser med sin frånvaro. Det spelar ingen roll om man vistas i stad eller ute på landet. Kanske kan man säga att det är hett. Och torrt.
Jag antar att det möjligen bekymrar folkhälsomyndigheten en smula. Dom tycker ju så här när det gäller temperatur inomhus:
”Temperaturen bör vara minst 20 grader Celsius mätt med vanlig temperaturgivare. Alternativt 18 grader Celsius med operativ mätning. Temperaturen får inte överstiga 24 grader långvarigt. Det gäller dygnet runt.”
Dock tager myndigheten hänsyn till känsliga grupper av människor som behöver minst två grader högre temperatur i sin lägenhet eller vistelsezonen som är det uttryck folkhälsomyndigheten valt att använda.
Om, och endast om, det nu finns någon person i kvarteret som räknas som tillhörande den känsliga gruppen kanske vederbörande bör vara tacksam för en temperatur på lite drygt 30 grader Celsius.
För innan man börjar gnälla och inbilla sig att man är känslig bör man förstå vad folkhälsomyndigheten säger: ”Den lokala myndigheten som är kommunens nämnd för miljö- och hälsoskyddsfrågor kan besluta om en person hör till den känsliga gruppen.”
Det är några år sedan vi hade samma hetta i stan. Jag cyklade sommaren 1982 över dåvarande Slussen och avläste temperaturen 37 grader på Katarinahissen. Jag hade cyklat från jobbet på Tumba sjukhus där de äldre dog som flugor i hettan.
Frågan om de var känsliga måste naturligtvis avgöras av en myndighet, men jag tyckte tillsammans med mina kollegor att det var ytterst sorgligt. Möjligtvis hade vi blivit sentimentala av att dagligen umgås med gamla och sjuka. Det är 36 år sedan och kan tyvärr inte erinra mig om några myndigheter eller politiker yttrade sig i sammanhanget.
Måhända tycktes att det var en naturlig och samtidigt modern variant av ättestupa.