Vårat gäng

”Marsmorgonen ljusnar över landets huvudstad.

En väldig, sammangyttrad husmassa, genomskuren och sönderstyckad, av gatornas kanaler. En halv miljon människor som arbetar, sover, förströr sig, älskar, fröjdas och lider vägg i vägg med varandra utan att känna varandras liv. En tolftedel av landets bebyggare, som trängt sig tillsammans på mindre än en tusendel av landets jord.”
Så skriver Vilhelm Moberg i sin roman ”Sänkt sedebetyg” vars första upplaga kom 1935.

Ett annat Sverige beskriver Sven Delblanc i sin bok ”Trampa vatten” som kom 1972. Han skriver om den medmänskliga solidaritet som fanns i det gamla bondesamhället. Han berättar om hur barnen växer samman med de vuxna när de börjar delta i den produktion som är en förutsättning för att överleva i byn. Man behöver varandra. Familjen, hushållet och byn kontrollerar själva i stor utsträckning sin produktion.
En konservativ betraktelse kan man tänka, men faktum är att Delblanc i sin ungdom var vänstersocialdemokrat. Fenomenet bekräftas samtidigt både av sociologi och socialantropologi.
För Delblanc är det knappast ”det var bättre förr” som avses utan skillnaden mellan då och nu enligt en viktig aspekt, nämligen frågan om förekomsten av gemenskap.

Det har nu förflutit över 80 år sedan Moberg gjorde sina iakttagelser. Ser vi oss omkring i den stad där samtliga politiska partier i bästa YIMBY-anda (Yes in my backyard) förespråkar en förtätning av staden så kan man knappast påstå att Moberg hade fel. Det har blivit än fler människor som inte känner varandra. Samtidigt talar de verbalt begåvade politikerna om att det naturligtvis är en fråga om avvägning mellan stenmassorna och de små gröna områden som kan finnas kvar mellan husen. Och det vet vi ju – det är grönområdena som får stryka på foten.

Pratet om den biologiska mångfalden är retorik. Något man säger för att det låter bra. I västra delen av Rosenlundsparken byggs daghem med pyttesmå utsläppsgårdar. Det mesta av det gröna och den biologiska mångfalden som nämns i stadens förskoleplan försvann. Enligt den anonyma lobbyorganisationen YIMBY är det just sådant här som utmärker begreppet ”Stad”. Gillar man inte detta kan man flytta tycker Yimbyanhängarna.
Fast de har ju fel. ”Stad” betyder ju inget annat än ställe – ställe för människor att bo på. Då får man planera stället utifrån de behov människor har. Det förstod man under det tidiga 1900-talet. Då sysslade man med stadsplanering. Eller som August Strindberg tidigare -”Här rivs för att få luft och ljus; är kanske inte det tillräckligt?”

RosenlundsparkenHär lyckades man spränga bort Söders bästa skid-och kälkbacke för att området skall bli mer stadsliknande.

Vem tycker något i dessa frågor idag undrar man. Den lokala hyresgästföreningen i kvarteret Tumstocken?
Nej, här är främlingskapet så stort att föreningen istället blivit ett nav för konflikter och aggressioner. Förra året gick det så långt att föreningens valberedning avgick under förra året. Innan den alltså fullgjort sin uppgift. Det hade bråkats i föreningen ända sedan 2011 då en ny styrelse tillträdde. Där satte sig ledamöter som förtalat, mobbat den sittande styrelsen.

Men ändå – utan valberedning lyckades man häpnadsväckande nog få till en ny föreningsstyrelse.

Inga hämningar där inte. För det var i stort samma gamla gäng som var med redan 2011. Här är f.d. medlemmar i den gårdsförening som bildades för att fraternisera mot den dåvarande föreningsstyrelsen. Här finns den protagonist vars roll i dramat var att visa vägen i intrigarbetet. En person som inte gillade hyresgästföreningen men som begärde medlemskap för att kunna fälla styrelsen i den förening hen egentligen inte ville vara med i. Gårdsföreningen blev också ett forum för bråk vilket ledde till att den efter relativt kort tid lades ned.

Nu är ”Gänget” samlat och aviserar att de skall satsa på att skapa gemenskap genom olika slags aktiviteter. Står vi nu inför ett paradigmskifte där man överger sitt skvallrande och intrigerande för något nytt?
Ingen vet nog riktigt säkert. Kommer först att tänka på romanen ”Bock i örtagård” av Fritiof Nilsson Piraten som gavs ut 1933. Eller kan det möjligtvis vara den bibliska evangelisten Lukas – ”Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring”.
Undrar om denna nya giv kan samla folk kring att driva de bostads-och hyrespolitiska frågor som nog får sägas vara föreningens huvudändamål. Enligt en trycksak från Svenska bostäder skall ju en ny modell för hyressättning tas fram. Den föråldrade modellen för hyressättning skall ersättas av en systematiskt hyressättning sägs det. I de retoriska ordmassor som i denna sak vällt fram från fastighetsägare och hyresgästförening finns en hel del smått och gott att titta på för den som är intresserad av argumentationsanalys. Klarar denna styrelse det? Eller blir det osämja, pyssel och pynt istället?

Enligt lokala hyresgästföreningens senaste nyhetsblad meddelas bland annat att de styrelser som suttit från 2011 inte klarat av i sina samråd med förvaltaren. Utan istället blivit systematiskt avspisade.
Den styrelse man en gång i tiden stämplade emot bestod av personer med föreningsvana, vana från politiskt arbete. De var välutbildade och uppnådde goda resultat under sina samråd med Svenska bostäders förvaltare. Dem gjorde man sig av med. Sen gjorde man sig som sagt av med valberedningen vars uppgift är att nominera de personer som på bästa sätt skall leda föreningen och som kan föra hyresgästernas talan. För att lyckas med det måste man ju som styrelseledamot lära känna dem. Det gör man genom att tala med dem – inte om dem.

Men det finns mer i senaste nyhetsbladet. Någon slags hobbygrupp föreslås där man kanske kan få med sig andra som delar ens intresse. Inte så dumt faktiskt. Kanske kunde man få till stånd något riktat till de minsta.
Styrelsens nya ordförande kunde ju förverkliga sin idé om ”Lillfingerstockarna” som hen ventilerade i ett brev till mig den 19 mars 2010. Det skulle då bli en barnens egen lilla aktivitetsgrupp och en logotyptävling skulle utlysas för att ge gruppen en häftig logga.
Fast det bidde visst inte ens en tumme efter vad jag förstår. Lockropen från ”Gänget” fick hen att lämna styrelsearbetet i lokala hyresgästföreningen.
Nu, så att säga tillbaka på ruta ett, kanske det finns möjligheter att realisera idén. Tänk om de små ”Lillfingerstockarna” kunde få till gång till några av de privata odlingslådor som finns på gården. Det vore väl roligt för de små barnen att tillsammans med de vuxna få ha sin egen lilla odling.
Utöver detta förslag innehåller också brevet en utfästelse att utforma en enkät för att utröna vad som är trivsel. Bra fråga!

Lindenhof i Berlin

 Stadsplanering för  trivsel och gemenskap – Lindenhof, Berlin

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *