Kvarteret Tumstocken

Så här dryga 10 år efter försöket att göra  de boende i kvarteret Tumstocken till bankernas gisslan vet man inte exakt vad som händer å denna plats.
Oklart är också om det kommer någon jultomte i år och vem det i så fall är.

Lika oklart är det vad som hände för dryga tvåtusen år sedan då ett antal gubbar benämnda de tre vise männen, som kanske var tolv, följde en stjärna i syfte att ett litet barn skulle mördas.
Det gick nu inte så bra utan det dröjde cirka 30 år innan det syftet kunde förverkligas.
Barnet, vid namn Jehoschua, hävdade som vuxen att vi skall älska varandra. Det var enligt romarna ingen bra idé och därför spikades Jehoschua upp på ett kors.
Vad som är bra kan naturligtvis diskuteras. Flera år efter Jehoschuas smärtsamma död på korset kom man nämligen på den djupsinniga tanken att han dog för våra synders skull. Och det är ju bra – eller hur?
Man upptäckte även  att han precis som grisen Särimner uppstod från de döda. Fast bara en gång. För sen flög han i egenskap av helig ande till himlen där han nu sitter tillsammans med sin far som är något slags gud.
Det går tydligen att besöka himlen som, om man tror att den finns, består av flera lager. Det lyckades en annan herre med för ungefär 1400 år sedan. För på den tiden fanns det i Mellersta Östern ett djur som kallades Buraq. Buraqen såg ut ungefär som en åsna med vingar och var i det återgivna fallet förmodligen ett sto eftersom det hade ett kvinnoansikte. Herrn gränslade Buraqen tillsammans med ärkeängeln Gabriel som nog för tillfället var för trött för att flyga.

Färden styrdes mot den sjunde och översta himlen som slutmål där något slags Gud befann sig. Nämnas kan att  han där även träffade Adam, Moses, Jesus och Johannes döparen. I himlen diskuterade Gud och herrn hur många gånger man dagligen skall be.
Men som William Shakespeare skriver i sin pjäs Hamlet : … ”Upp flyga orden, tanken stilla står, Ord utan tanke aldrig himlen når.” Eller som Jehoschua sa: ”Så skall Edert tala vara att Ja är Ja och Nej är Nej – Vad därutöver är, det är av ondo”.

Vad skall man då egentligen tro inför den dagen som vi kallar Jul?
Sven Wernström, en gång boende i kvarteret Tumstocken, skriver i sin bok ”kamrat Jesus” ur ett helt annat perspektiv och det blev naturligtvis ett riktigt rabalder. Man upplevde att Wernström hatade de Kristna.
Delar av Wernströms perspektiv möter vi ändå i Nya Testamentets Uppenbarelsebok 4.34 ff. ”Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde. Josef som var levit och född på Cypern och som apostlarna kallade Barnabas – det betyder Tröstens son -ägde också en åker. Den sålde han och bar fram pengarna och lade dem för apostlarnas fötter.”

Så vad vet man – Kanske räcker det att köpa en gran och lite skinka. Och tro på att i Valhall uppstår alltid grisar till dan därpå. Och sen kan man också vänta på jultomten.

Jag sitter med ett julkort från den lokala hyresgästföreningen vars styrelse önskar hyresgästerna en God Jul.
Detta är en styrelse vars topp utifrån sin människosyn aktivt ivrat för en ombildning av den gemensamt ägda fastigheten till bostadsrätt.
Bostadsrätt baserad på lån från svenska banker som skapar pengar genom att låna ut pengar de inte har. De som inte fick lån skulle bli hyresgäster hos sina grannar.
Så här säger Jehoschua  enligt Matteus: 6:24 ”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Förskola anmäld för att barnen låter för mycket

Som del i det svenska köttberget drog jag mig på grund av Corona-pandemin redan under våren undan i isolerad avskildhet.
Utsedd till riskgruppsindivid fick det bli till att sköta trädgård och mata småfåglar i Stockholms skärgård. Här på ön finns nästan allt man behöver. Flakmoped, bageri, lanthandel och taxi. Dock saknas vårdcentral.

Därför begav jag mig under gårdagen, den 25 november, till staden för en mindre köttbergsåkomma.
Det var på dagen elva år och två dagar sedan vi på bloggen ”Rädda Tumstocken” skrev ”Vet du – jag bor i kvarteret Tumstocken på Södermalm. Där är det trivsamt och fint, vi har Svenska Bostäder som hyresvärd.”

Döm dock om min överraskning när jag öppnar dörren och bland alla försändelser finner att kvarteret Tumstocken utmärkt sig genom att vara mindre trivsamt.

I tidningen Mitt i Södermalm finns en artikel om att Förskolan anmälts därför att barnen låter för mycket. De lekande barnen har retat upp grannar till den milda grad att anmälan gjorts till staden.

Gerontofobi, pedofili, rasism, islamofobi – hat och hets. Därtill läggs nu den nya pedofobin – ogrundat barnhat under tider då personalen på förskolan trots rädslan för Corona går till arbetet för att ta hand om de små barnen.

Vi har bott här på dagen nästan 35 år och ställer oss mycket frågande till att, enligt tidningsartikeln, främst nyinflyttade finner att situationen är ohållbar och därför anmält förskolan till miljöförvaltningen.

Under dessa år har vi sett och hört daghemsbarn och gårdens ”egna” barn leka och aldrig har ljudvolymerna trots att barnen befunnit sig bara några meter från vår uteplats varit så höga att vi blivit nämnvärt störda. Trehjulingar kan låta men varför inte om barnen trivs.

Den plats där barnen leker ligger alltså mycket nära vår lägenhet och ibland låter det naturligtvis om de små. Precis som om övriga grannar. Vi har valt att glädjas åt barnens livsglädje och hoppas verkligen inte att vi är tillbaka till de tider då barn skrämdes till tystnad av auktoritära vuxna.

Ny finns det dock hopp eftersom man från Miljöförvaltningen har lite mer kunskaper om barn än gnälliga grannar i kvarteret Tumstocken. Bra är också att förskolepersonalen säger ifrån – ”Barn måste få vara barn”.

Under året har jag använt möjligheten att pendla mellan kvarteret Tumstocken och ön där släkten bott ett tag. Under lågsäsong dessutom med båten på SL’s periodkort.

Det blev en del grävande därute som resulterade i ett woodland där fåglarna kan gömma sig och ytterligare ett par nya vinbärsbuskar.

Fortsatte sen att gräva i min släkts historia. Ett rykte hade uppstått på ön att en Mats Person Glad som levde på 1500-talet var anfader till en lång rad lotsar. Fast nu var det tydligen så att han var barnlös. Men kanske var han ändå gift och att vi här bevittnar ytterligare en obefläckad avlelse. Alltså ett mirakel fast på nordliga breddgrader. Eller så hade man blandat ihop honom med hans bror Lasse.

Beslöt mig för att slå två flugor i en smäll och utreda den obefläckade avlelsen samtidigt som jag skapade klarhet kring hur det låg till med mina italienska förfäder.

Tog flyget till Rom och installerade mig i den Italienska huvudstaden. Därefter buss 64 ner till Piazza Venezia och snabb promenad till Altare della Patria, i folkmun även kallat ”lösgommen”.
Ingen som hade en susning även om några medgav att jag kanske såg lite italiensk ut.

Tog då tunnelbanan från Termini till Ottaviano och begav mig till Vatikanen för att se om att någon där kanske kunde hjälpa till åtminstone med den obefläckade avlelsen. Munkar och nunnor såg så stränga ut att jag förstod att mitt ärende skulle stöta på patrull.
Petruskyrkan var gigantisk. Hela tillställningen föreföll rent barock om man utgick ifrån vad som stod i Nya Testamentet där liknande texter också återfunnits bland Döda havsrullarna. Hur kunde en förkunnelse som utgick från ett kloster i öknen där man predikade egendomsgemenskap och där upphovet Yeshua (ישוע) dessutom spikats fast på ett kors ha förvanskats på detta sätt.

Men så är det ju ganska ofta så att en organisation förändras. Inte alltid till det bättre. Tänker på den hyregäströrelse i vårt kvarter där man huvudsakligen tänker på hamburgare. Vad skulle de sagt om det för 100 hundra år sen?

Såg mig sen omkring i den Italienska huvudstaden. Gigantiska representativa byggnader i barockstil. Hus och nere på gatan människor små som myror på de trasiga och nödtorftigt lagade trottoarerna. Hemlösa låg hoptryckta, sovande intill husfasaderna. Skräp och sopor överallt. Skrotad välfärd genom privatisering. Hundra år sen Mussolini skapade de italienska kampgrupperna – fascismen.

Hittade tyvärr inte någon lösning på något av mina problem. Inga släktingar och ingen obefläckad avlelse. Åkte därför hem igen till kvarteret Tumstocken som för lite drygt tio år sen hotades av en privatisering i form en ombildning av fastigheten till bostadsrätt. Alltså ett av många sätt att ta ifrån medborgarna deras gemensamma egendom.

Nu gick det som det gick med den så kallade ombildningen och därför är vi som medborgare och hyresgäster kvar i allmännyttan, Svenska bostäder.
Så genom denna förträffliga hyresvärd kan vi nu i dagarna börja att sortera ut vårt matavfall från övriga sopor. Svenska bostäder tillhandahåller utrustningen inklusive bruksanvisning. Miljövänligt och energiskapande. En bra Julklapp!

Jag kommer hem från skärgården där de första blåsipporna just sett dagens ljus.

På gården möts jag av ett dussin glädjestrålande förskolebarn som tar sig mellan förskolans olika entrédörrar.
De tjoar, skrattar, hoppar och hejar för allt vad tygen håller. Det är ungar som är uppskattningsvis i treårsåldern. Kanske lite mer. De år i våra liv då känslorna dominerar över allt annat.

Väl hemma  böjer jag mig ner och tar upp posten från golvet.
Det är den gamla vanliga blaskan som ingen bett om. Köp- och säljsamhällets apostel ”Mitt i Södermalm”. På första sidan får vi lära oss att det pågår en sprittrend. Förmodligen då på Södermalm. Till yttermera påstås det att gin-revolutionen rullar ut på Södermalm.
Två kvinnor bränner gin på Folkungagatan och dom charmar både krögare och entusiaster.

Det är några år sedan jag jobbade på Maria, Mariapolikliniken, Mariakliniken, Beroendecentrum Syd Maria. Kärt barn har många namn. Här kunde man möta de verkliga entusiasterna. Vad sägs om att som kvinna må uruselt efter ett dagligt intag av en stor och en liten renat. Eller som man efter fyra helrör per dag. Där hade vi de verkliga entusiasterna och säkerligen krögarnas bästa små älsklingar.

Om det här skrev Jonas Åberg i sin bok ”Robotmänniskan och spriten :  om jakten efter känslor”. Hur kontrollerade människor i ett känslokallt samhälle jagar efter barndomens förlorade känsloglädje. Söker ett återvändande, till tre och ett halvt års ålderns känslofyllda liv. Det liv som småungarna på gården levde när jag mötte dem en vårdag 2019.

Nu skriver Åberg att det finns andra, kanske mindre farliga, sätt att regrediera på. Tag idrottens värld där en fotbollsmatch kan innebära ett kollektivt rus som når sitt klimax varje gång spelarna når målområdet och rent av gör mål. Betydligt ofarligare än spriten och definitivt mer kul.
Andra sätt att regrediera på är kanske, enligt min mening, att vältra sig i ohämmade matorgier. Att låta begreppet god mat och gott vin bli en ledstjärna mot det goda livet.

En annan bok som faller mig i minnet är ”Alkohol som sjukdomsorsak” under redaktion av Åke Nordén. Här kan vi läsa om alkoholen som sjukdomsimitatör. Vad sägs om att som man supa sig till en sekundär könskaraktär kallad Gynekomasti. Därtill med en typisk feminisering. På bilden kombinerad med en levercirros.

Fast de här problemen ska man ju inte prata om. Det är ju så att de flesta  säger sig ”klara av” att dricka. Varför då bry sig om de människor som får problem med det allmäntoxiska giftet alkohol.

Som journalist, ett yrke överdominerat av alkoholproblem, vill man tydligen istället omge detta gift med en romantisk kulturell glamour i sina marknadsföringsförsök. Som i denna artikel i reklamblaskan ”Mitt i Södermalm”.

Men, tack och lov minskar drickandet enligt CANs drogvaneundersökningar. Ungdomen dricker mindre. Försöker ”Mitt i Stockholm” ändra på det?
Bättre med barn, ungdom och vuxna  som tillsammans har kul utan att förgifta sig och bli sjuka.
I ca 20% av våra sjukhussängar ligger ett offer för alkoholen. Kanske har dom läst  Hans-Olov Öbergs bok ”Jakten på en perfekt Gin & Tonic”.

Ibland undrar man om det går att tro sina ögon, eller öron. Eller om man kanske missuppfattat situationen fullständigt. Det verkar som om lamporna lyser mitt på dagen.
På den dagliga promenaden till affären blir jag och en granne varse att lyktorna i den södra delen av kvarteret lyser med full intensitet. Fast enligt Svenska Bostäder har de här lamporna åtgärdats, efter att ha brunnit en längre tid, den 15 februari 2019. Idag är det den 22 februari.

Men med tanke på vad Arthur Koestler skrev redan 1940 stämmer kanske allt ändå. I romanen ”Natt klockan tolv på dagen” som i mycket liknar Orwells ”1984” handlar det om s.k. nyspråk. I vår tid kallas det postmodernistisk relativism.
Det har gått en vecka och med lite relativism så handlar det om samma datum – eller hur? Och lamporna lyser.

Skulle man för ett litet ögonblick tvivla på den kunskap och erfarenhet umgänget med litteratur och grannar kan ge så går det faktiskt att ta ett foto. Då ser man precis hur det såg ut och tidpunkten för fotot anges i datorn när man låter muspilen gå över originalbilden.

Bild på lysande lampa den 22 februari kl 10.53

Bild på släckt lampa den 22 februari kl 10.54

Fast, vid närmare eftertanke, det är nog bara någon som dribblat bort sig lite i almanackan eller i matematiken. Som jag tidigare sagt – bor man i hyresrätt är det bara att lyfta telefonluren och göra en felanmälan så fixar han som har hand om’et biffen.

För vår hyresvärd, Svenska Bostäder arbetar sedan många år för att miljöanpassa våra bostäder. Hyresvärden är medveten om att uppvärmning drar mycket energi. Kanske är det även så att när dryga 30 procent av våra portlampor lyser dygnet runt så kostar det några kronor. Den som spar han har!
Så det här fixar nog hyresvärden. Eller som Bengt Göransson sa ”Varde mörker”.

Så kunde man läsa på Internet att det klagas och gnälls på snöröjningen och att ingen har ett mer otacksamt arbete än just snöröjaren. Ja, och än mer otacksamt blir det för de pensionerade arbetare som riskerar att halka på isiga gator och vägar som inte plogats eller sandats.

I Tumstocken måste de äldre grannarna med permobiler, kryckor och rullatorer ge sig ut på Stockholms stads fullständigt livsfarliga ishalka mellan kvarteren Tumstocken och Pinnpojken när de lämnar kvarteret för att handla mat. På Blekingegatan och Ringvägen är det inte stort bättre. När det är som värst i staden lär omkring 200 stockholmare per dag söka sig till sjukvården för att få hjälp efter att ha ramlat.

Nåväl, vi hade under förra lördagen varit ute och tack vare våra broddar från Apoteket klarat oss från att halka.

Väl hemma och avslappnade lyckades en av oss ändå halka i badrummet. Det var ett ordentligt fall som rev med sig avloppsröret under handfatet.
På måndagsmorgonen tog vi därför kontakt med Svenska bostäder. Vänligt bemötande som alltid , men tyvärr var det mycket just då så vi skulle få vänta till onsdagen innan bovärden kunde hjälpa oss.
Efter att telefonluren lagts på dröjer det inte många minuter innan det ringer. Det är vår bovärd som efter att ha hört om det inträffade undrar om han kan komma över och hjälpa oss under förmiddagen. Fantastiskt – här kommer Svenska bostäders bovärd och fixar rör och vattenlås några timmar efter att vi gjort felanmälan. Heders till Svenska bostäder och dess bovärd som dessutom är en mycket trevlig och social person.

Detta får mig att tänka på att det är tio år sedan 119 personer i kvarteret röstade för en ombildning av kvarteret till bostadsrätt. Nu klarade de inte av sin ombildning utan vi hyresgäster har fortfarande kvar en hyresvärd med en väl fungerande verksamhet där alla hyresgäster är lika mycket värda.

Hur hade det blivit med en bostadsrättsförening? Det sätt som den så kallade lokala hyresgästföreningen sköts ger en vink om hur det hade kunnat bli. Tänk – en förening som aldrig tycks ha några medlemsmöten men har en styrelse med  ombildningsivrare.
Enligt ett avtal mellan Hyresgästförening och Svenska bostäder har en lokal hyresgästförening rätt till en verksamhetslokal. Så, vi var några engagerade själar som i samarbete med Hyresgästföreningen Region Stockholm lyckades ordna en ny fräsch verksamhetslokal. Frågan är då i vilken utsträckning den lokalen används av den lokala hyresgästföreningen. Svaret blir att lokalen står tom ca 360 dagar per år därför att denna ”förening” knappast har någon verksamhet som ansluter till det som Riksorganisationen Hyresgästföreningen sysslar med.

Det kom nu ett ”nyhetsbrev” från den lokala hyresgästföreningen där man inledningsvis lyckas med att förmedla ”nyheten” om tillståndet i staden.

”Hej alla grannar!
Nu har vintern kommit med full kraft och snövallarna börjar torna upp sig längs gator och gångvägar. Härligt tycker en del, jobbigt tycker andra!”

Ser man på statistiken för Stockholm mellan januari och mars 2018 så var det 4118 personer som kom in för vård för att de halkat och och skadat sig. De hade krosskador av olika slag på knä, armbågar, höfter och skador på över- och underarmar. Vilka tycker att detta är härligt?

Den lokala hyresgästföreningen avslutar sedan sitt ”nyhetsbrev” på följande vis:
”En trevlig fortsättning på vintern önskar vi i styrelsen!”
Man undrar om denna styrelse kommer att arbeta med de problem som beror på dålig snöröjning utanför kvarteret eller om de tänker sig att som nämns i ”nyhetsbrevet” prioritera trevliga bomöten med glögg och mingel.

.

Granen är på plats i kvarteret Tumstocken.

Det är några dagar före jul. Klockan är halv sex på morgonen. Det lyser i fönstren. De yngre boende i kvarteret förbereder sig för att ta sig till arbetet.
Det lyser på balkongerna av kulörta lyktor och ljus. Om några dagar är det ljusets högtid som redan under antiken firades i Egypten och i Syrien genom att folk den 25 december samlades i tempel och firade med  hänförda utrop ”Jungfrun är förlossad! Ljuset växer!” De gamla egyptierna föreställde sig solen som ett barn som kallades ”Den Himmelska Jungfrun” eller den ”Himmelska Gudinnan”. Den här jungfrun förknippades också med gudinnan Astarte. Konkurrent till den senare framväxande kristendomen var Mithraismen där Mithra av sina dyrkare identifierades som solen.

Vad skall man då tro när Jesus enligt Johannesevangeliet säger att det är han som är världens ljus och de kyrkliga myndigt utan någon källhänvisning fastställer att Jesus föds just den 25 december.

Den 25 december föds alltså både solen och vår Jesus samt enligt en spridd uppfattning var tydligen den 25 december dessutom den dag då jorden skapades.

Sakerna blir ju knappast lättare att förstå då det närmare 2000 år senare dyker upp en svensk jultomte som är en version av Sankt Nikolaus, ett helgon som kanske var med vid kyrkomötet i Nicea år 325. Den svenska jultomten lanseras genom tidningen Jul-Tomten som kom ut 1864. Sen började ju den kvinnliga konstnären Jenny Nyström rita jultomtar i parti och minut.
Numer är jultomten ofta av uppblåsbar plast och går att köpa på Internet för ca 1000 kr.
Allt detta verkar konstigt och krångligt.

Bättre att tända lite ljus och begrunda det ljusklara budskap som utgår ifrån Hyresgästförening och vår hyresvärd Svenska bostäder. Hela saken har legat i stöpsleven en längre tid. Men nu är det klart att vi skall få ”Stockholmshyra”. Låter faktiskt inte så dumt.
Redan i Jordabalkens 12 kapitel, hyreslagen, slås fast att hyror skall baseras på det så kallade bruksvärdet. På Hyresnämndens hemsida nämns några av de variabler som ingår i begreppet.
Men nu skall vi få ”Stockholmshyra” där bruksvärdet kommer att fastställas systematiskt. Äntligen! – vill man utropa. Men samtidigt frågar man sig hur bruksvärdet fastställdes tidigare. Hittar ett antal antonymer till systematisk – osystematisk, utan system, ometodisk, ogenomtänkt, planlös, godtycklig, slumpartad, slumpmässig, tillfällig; oordnad, rörig, slentrianmässig.
Detta tål att tänka på under det att julgröten inmundigas. För det gäller att dra åt livremmen. Enligt Svenska bostäder kommer nämligen ”Stockholmshyran” att innebära höjda hyror. Precis som tidigare.
Så det gäller att pallra sig upp på morgonen för att tjäna in till brödfödan, slippa låna till julklapparna och fixa en bra pension.

Huruvida det är klimatförändringar som var orsaken till vår mycket varma sommar är jag inte mannen att kunna avgöra. Att den heta sommaren gynnade odlarna i kvarteret Tumstocken är dock ganska säkert. Skörden av tomater har varit överväldigande. Ja, så stor att allt inte kunnat bärgas utan blivit liggande på på marken. Kanske som mat till fåglar och råttor. Vem vet?

Jag har tidigare skrivit om dessa odlingar och önskat att marken där odlandet bedrivs hade varit kvar för gemensamt avnjutande.  Med mitt italienska ursprung hade det varit underbart att få ett tillskott av tomater till den ganska skrala matkassan som ju dessutom skall räcka till allt annat än mat.

Apropå mat så såg jag att för mitt senaste inlägg, där hamburgare spelade en viss roll, så ökade antalet besök på bloggen och kan faktiskt sägas ha nått oanade höjder. Det visar att god mat och gott vin är ett ämne som ligger människor mycket varmt om hjärtat. Det problemorienterade, som den här bloggen ägnat sig åt, verkar säkert mindre intressant. Man kan inte i all evighet läsa om ensamstående damer i sextioårsåldern som ägnar sig åt att bråka med sina grannar. Kanske kan dock omnämnandet av kvarterets tomater öka antalet besök på bloggen

Nu frös det ju på ute och på så sätt  försvann de sista  tomaterna.  Jag satt vid datorn och släktforskade och ordentligt påpälsad med termobyxor fick jag ett brev från en okänd släkting som också tagit ett DNA-test. Vi diskuterade då om det var vårt italienska och nordafrikanska ursprung som kunde vara orsak till vår frusenhet eller möjligtvis spelade vår ålder och kön en viss roll.
Men det var ju bara ord och vårt prat kunde ju knappast förändra någonting. Däremot verkar det som om Svenska bostäder på något sätt uppfattat vad jag tidigare skrivit på bloggen om Folkhälsomyndigheten åsikter om en hälsosam innetemperatur. En temperatur som får mindre rörliga sjuka och gamla pensionärer att sitta och huttra i sina lägenheter.

För när jag igår satt  och såg en TV-serie om en amerikansk kyrkorörelse märkte jag plötsligt  att jag  liksom satt i en bastu och svettades. Jag pausade filmen och kollade termometrarna i kök, stora rummet och i sovrummet. De två först nämnda visade på 25 grader. Sovrumstermometern på 26. Alla termometrarna kalibrerade vid inköp för att visa samma temperatur. Ganska varmt, men hellre det än att sitta och huttra.
Så nu är vi tillbaka till de förhållanden som rådde för trettio år sedan med heta radiatorer och i stort obefintlig klädsel. Det skall bli intressant att se hur länge inomhusvärmen håller i sig innan termobyxorna av det finska märket Luhta åker på igen.

Under sommaren ser jag inte mycket av kvarteret Tumstocken. Då  vistas jag mest i Stockholms skärgård. Det blir dock  några ärenden att uträtta i staden.

Således träder jag en dag in på kvarterets gård och möts av ett väl tilltaget och kalligrafiskt utformat anslag – faktiskt en exhibitionistisk uppvisning i konsten att klia varandra på ryggen.
Här har vi två individer som tidigare gjort allt för att bidra till den lokala hyresgästföreningens nedgång och fall. Om detta har tidigare berättats om på bloggen. Nu lyfter artisten bakom anslaget i berömmande ordalag fram sin kompanjon som för egna pengar köpt ett litet bad i plast till de allra minsta. Här talar man om hur snäll man är som tänker på att de små barnen skall få svalka sig i sommarhettan. En mysig liten klapp på huvudet.

Bredvid det stora anslaget sitter ett litet. Däri får vi ett generöst tips att det finns en grupp på Facebook för grannarna i kvarteret Tumstocken. Kanske en ersättning för den gårdsförening som man hjälpt ner i graven och den lokala hyresgästförening som numer mest sysslar med grillning och pyssel.

Det är knappast något att bli förvånad över. Det lilla kvarteret speglar förstås bara den stora världen som så fort jag packat upp skruv och färg på köksbordet ringer på dörren.
Inför det stundande valet får man celebert besök av de allra främsta bland våra politiker i stadsdelsnämnd och fullmäktige. Jag luftar mitt bekymmer över den antisemitism, judehat, som finns bland de politiska partierna. Glatt leende ger man mig sitt visitkort och uppmanar mig flera gånger att skriva per E-post så skall jag få svar på mina frågor. Så jag skriver kort och koncist och frågar vad man tänker göra åt sitt judehat. Det har nu förflutit ca sex veckor och trots att jag upprepade gånger blivit uppmanad att skriva har jag inte fått något svar. Nä, det är klart att mobbning och judehat, i stort sett samma slags företeelser, skall sopas under mattan under det att man i sin stora godhet gapar om rasism och nazism. Men det är kanske inget att hänga läpp för.

För den 9 september, dagen för valet möts man av de mest förföriskt goda dofter när den lokala hyresgästföreningen med sin styrelse av gourmander generöst utspisar sina grannar med hamburgare. Det är en liten skara som med glittrande ögon förnöjt tillgodoser sina orala behov.
Några veckor efter valet, i slutet av september kommer det sedvanliga ”nyhetsbrevet” från den lokala hyresgästföreningen i kvarteret Tumstocken. I nyhetsbrevet får vi veta att ovan nämnda grilldag hade varit jättetrevlig. Här berättas att den lokala hyresgästföreningen har bjudit* på hamburgare och dessutom generöst burit ut stolar på gården så att alla skulle få sitta. En annan viktig nyhet är att man beklagar grillförbudet som rådde under flera veckor under den heta sommaren. Då man ju haft möjlighet att äta massor med grillade hamburgare.

En annan verklig nyhet är att man under det pysslande som tidigare verkar vara en av föreningens viktigaste uppgifter inte lyckats med att förbruka det pysselmaterial som föreningen, om jag förstått rätt, bjudit på. Det finns massor kvar och man efterlyser, det förstår man ju, en pysselperson. Har man burit stolar en het sommardag orkar man ju knappast pyssla.
En annan rykande het grej är den kurs i hjärt-och lungräddning som kommer att hållas under hösten. Generöst meddelas att det kallas för HLR-kurs. Vi kommer att få mer information om detta.
Med tanke på vad som förevarit i kvarteret, ett utmärkande beteende för släktet Homo sapiens, vore det nog mer på sin plats med en kurs hur man räddar ett kvarter från mobbare. Eller åtminstone hur man undviker att välja in mobbare i en föreningsstyrelse – som håller kurser i hjärt-och lungräddning.

*På min tid som förtroendevald inom Hyresgästföreningen fanns ett avtal mellan Svenska bostäder och Hyresgästföreningen. Det handlade om boinflytande, numer reglerat i lag (SFS 2010:879 ), där en del omfattade det som kallades för ”trivselpengar”. Dessa pengar togs ur hyran och när ”trivselpengarna” spenderades var det alltså hyresgästerna själva som betalade. Förmodligen är det även så idag när man träffas och äter hamburgare.

Samtidigt som de så kallade nyheterna från den lokala hyresgästföreningen kommer även hyresavin från Svenska bostäder- Närmare 9.000 kr för en trea på 84 kvadratmeter. Dyrt för fattigpensionärer och lågavlönade. Är det så att Hyresgästföreningen menar att dessa kategorier människor skall söka bidrag för att ha råd att ha en bostad under det att man som lokal förening prioriterar grillning och pyssel? Bidrag som övriga inte särskilt högavlönade skattebetalare står för. Varför inte börja med att kalla till ett medlemsmöte med frågor som mer faller inom ramen för vad som egentligen är Hyresgästföreningens uppgift.
Slutligen – för att inte bli helt missförstådd vill jag tala om att jag inte har något emot hamburgare. Jag brukar laga dem från ett grundrecept hämtat ur boken ”Det goda franska köket” av Simone Beck, Louisette Bertholle och. Julia Child. Boken finns att låna på Stockholms stadsbibliotek.

Den sommar de kloke kallar grön vinter lyser med sin frånvaro. Det spelar ingen roll om man vistas i stad eller ute på landet. Kanske kan man säga att det är hett. Och torrt.

Jag antar att det möjligen bekymrar folkhälsomyndigheten en smula. Dom tycker ju så här när det gäller temperatur inomhus:
”Temperaturen bör vara minst 20 grader Celsius mätt med vanlig temperaturgivare. Alternativt 18 grader Celsius med operativ mätning. Temperaturen får inte överstiga 24 grader långvarigt. Det gäller dygnet runt.”
Dock tager myndigheten hänsyn till känsliga grupper av människor som behöver minst två grader högre temperatur i sin lägenhet eller vistelsezonen som är det uttryck folkhälsomyndigheten valt att använda.

Om, och endast om, det nu finns någon person i kvarteret som räknas som tillhörande den känsliga gruppen kanske vederbörande bör vara tacksam för en temperatur på lite drygt 30 grader Celsius.

För  innan man börjar gnälla och inbilla sig att man är känslig bör man förstå vad folkhälsomyndigheten säger: ”Den lokala myndigheten som är kommunens nämnd för miljö- och hälsoskyddsfrågor kan besluta om en person hör till den känsliga gruppen.”

Det är några år sedan vi hade samma hetta i stan. Jag cyklade sommaren 1982 över dåvarande Slussen och avläste temperaturen 37 grader på Katarinahissen. Jag hade cyklat från jobbet på Tumba sjukhus där de äldre dog som flugor i hettan.

Frågan om de var känsliga måste naturligtvis avgöras av en myndighet, men jag tyckte tillsammans med mina kollegor att det var ytterst sorgligt. Möjligtvis hade vi blivit sentimentala av att dagligen umgås med gamla och sjuka. Det är 36 år sedan och kan tyvärr inte erinra mig om några myndigheter eller politiker yttrade sig i sammanhanget.
Måhända tycktes att det var en naturlig och samtidigt modern variant av ättestupa.