Bedrägligt sa Nietzsche

Mycket snack om nazister i dessa dagar. I sammanhanget brukar man tala om den tyske filosofen Nietzsche. Och det visar ju att filosofen hade rätt i sitt påstående att språket är bedrägligt. Nassarna hade ju inte fattat ett jota.

Hyresgästföreningen, riksorganisationen, presenterar nu  sina nyårslöften vilka också tydligt framgår av dess stadgar. Nämligen att det byggs fler hyresrätter till rimliga hyror.  Då har vi i kvarteret Tumstocken  en lokal hyresgästförening där flera styrelseledamöter tidigare röstat ja till en ombildning av fastigheten till bostadsrätt. Har ett sånt ställningstagande något med begreppet ”fler hyresrätter” att göra?  Fast å andra sidan är de ju i gott sällskap med den adelsman som i många år var ordförande i Södermalmsföreningen.Han röstade ju också ja till ombildning i den hyresfastighet där han bodde. Som ett rö för vinden. Relativitet kallas det visst  också.

När Hyresgästföreningen framhåller sig som en demokratisk organisation så har vi en knickedick i kvarterets styrelse som vid omröstningen inför ombildningen ville ha två röster istället för en. Är det demokrati? Kanske med lite god vilja en släng av dyskalkyli?

Sen har Hyresgästföreningen en värdegrund som säger att man inte accepterar rasism, främlingsfientlighet eller annan kränkande behandling. Utan paragrafrytteri får man väl anta att det är andemeningen som avses. Ser vi då bakåt på kvarterets historia vilket  i någon mån framgår  av denna blogg, där ingen protesterat vid något inlägg, har det sett tämligen annorlunda ut.

Jag tror att jag berättat om Hyresgästföreningens riksordförande som när jag mötte henne på Götgatan en dag sa att hon var rädd att gå på Södermalmsföreningens årsmöten på grund av den fientlighet hon mötte där.  Någon där som läst stadgarna eller var försedd med lite folkvett? Jo – jag har bevistat dessa årsmöten.

Å andra sidan, för att återgå till Nietzsche – vad är en förening.  De flesta har väl någon liten susning, men inte här i kvarteret Tumstocken. Det påminner lite om Edgar Allan Poes historia ”Den andra metoden”. Här har vi en lokal hyresgästförening som tydligen tror att den fortfarande är den gårdsförening som bildades av en medelklassig PK-vänstertant som tyckte att folk i kvarteret var ”borgerliga”. Eller kanske tror de att de är ett byalag från det glada 60-talet.

För här har den lokala hyresgästföreningen inga medlemsmöten utan har istället satsat på de bomöten som vilar på ett avtal mellan Hyresgästföreningen och Svenska Bostäder. De här mötena och avtalet bakom existerar därför att Hyresgästföreningen generellt  månar om hyresrätten och hyresgästernas boinflytande. Därmed inte sagt att man får tro att bomötena är föreningsmöten – något man brukar ha rätt till i de flesta föreningar. Men det finns, det vet jag som f.d. fackföreningsaktiv, föreningar där styrelseeliten inte vill ha med sina medlemmar att göra. Precis som en del politiker i Stockholm inte vill veta vad kommuninvånarna tycker. Tänk om någon har en annan åsikt. Eller är skarpare i skallen.

Att man under medlemsmötena har en möjlighet att inför valberedningsarbetet få ett gott underlag för nominering har väl inte slagit de förträffliga styrelseledamöterna. För det är ju på medlemsmötena där man arbetar tillsammans med andra föreningsmedlemmar, inte några andra, lär känna dem och ser deras kompetens att förstå hur man uppfyller föreningens primära målsättning.

Förhoppningsvis hittar den ensamma kvinna som nu ingår i den lokala hyresgästföreningens valberedning några personer som har fattat vad det hela handlar om. Så att vi får se en kompetent föreningsstyrelse. Annars lär väl Hyresgästföreningen förlora än fler medlemmar i kvarteret.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Kallt regn och snö

Det är en ruskig årstid där vädret inte kan bestämma sig. Man håller sig gärna inne och studerar frö- och plantkataloger inför den kommande våren.

Tittar dock ut på den ödsliga gården och mina tankar går tillbaka till den tid då det var full fart i kvarteret Tumstocken. Det var då planteringarna ute på gården bestod av små förtvinade rotstumpar. De enskilda uteplatserna hade klarat sig lite bättre även om buskarna trampats ner och det som var kvar låg utmed marken. Det var  det så kallade Fubbkullets tid då både små och stora i frihetens namn ansåg sig ha rätt att sätta fötterna varhelst det passade. Helst i planteringarna. Ville man ta ansvaret för en fin och välvårdad uteplats gick det knappast att tala med sina frihetsälskande grannar. Det fick bli områdeschefen som förstås visade sig samarbetsvillig och ett slags avtal om hyresgästens rätt att sköta sin uteplats upprättades den 26 februari 1992.

Så här såg det avtalet ut.

Innehavarna av uteplatserna tolkade avtalet på sitt sätt. De gamla förstörda buskarna åkte ut. Nya planterades vilket Svenska Bostäder uppenbarligen inte hade något att erinra emot. Genom Svenska Bostäders tysta medgivande inkluderade begreppet skötsel också rätten att planera den egna uteplatsen. Precis som vilken balkonglåda som helst.

Ungefär 20 år efteråt blev det klart att gården måste renoveras. Den 23 september 2013 publicerades på bloggen en ritning på hur den blivande gården skulle se ut. Ritningen var ett resultat av samplanering mellan hyresgästrepresentation och hyresvärd. Vilka som ingick i hyresgästrepresentationen vet man nog inte idag. Däremot vet vi att en del hyresgäster inte var önskvärda i representationen.

Sen satt arbetet igång och så här såg det ut den 27 februari 2014.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Man ser de buskar hyresgästerna planterat och som sedan revs upp för att bereda plats för annat.
I den här processen tycker man nog att de som planerade gården aktivt skulle öppnat en dialog med berörda hyresgäster och frågat hur de ville ha sin framtida uteplats. Framför allt därför att de är ansvariga för att den hålls fin och välvårdad.

Eller som Svenska bostäder uttrycker det i våra, som det nu heter, trivselregler:
”Din uteplats är en del av upplevelsen av gården. Genom att hålla uteplatsen fin och välvårdad bidrar du till den allmänna trivseln i ditt område.
På samma sätt som du har ansvar att sköta din lägenhet har du ett ansvar att sköta din uteplats.
Uteplatsen får inte användas till upplag eller förråd. Inga fasta installationer får uppföras. Vid frågor så kontaktar du din bovärd eller trädgårdssamordnare.”

Här kan man läsa trivselreglerna.

Så här såg de gamla ordningsreglerna ut.

Den 17 juni 2015 raporterade bloggen om att Tumstocksgården var färdigrenoverad och besiktigad. Många hyresgäster gladde sig åt de fina blommorna. Tyvärr revs massor av blommor  senare upp för att bereda plats för en privatisering av vår gemensamma gård. Helt i den anda som kommit att dominera stadsdelen Södermalm – sköt dig själv och skit i andra! En anda där bostadspolitiken står på ända och främst drabbar mindre bemedlade ungdomar.

Jag gör nu ett tankeexperiment. Rent hypotetiskt – kan en hyresgäst med uteplats som tycker att till exempel Spirea inte är lika fin som något annat växtslag helt sonika riva upp spireaplantorna och starta sin egen kryddodling? Eller är vederbörande då hänvisad till en pallkrage på den gemensamma gården?

Antag vidare att ytterligare hyresgäster vill odla på gården. Finns det plats för ytterligare pallkragar. Om inte så ser vi kanske  en särbehandling. Det handlar alltså om andemeningen i den jämställdhetsprincip som uttrycks i andra kapitlet i kommunallagen. Svenska Bostäder är ju ett kommunalt aktiebolag.

Odlar man gemensamt med varandra har man naturligtvis löst problemet. Varför inte ta efter de omsorgsboende som odlar tillsammans.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Bra bemötande

Det är kväll och förkylt. Mellan nysningarna får jag ett infall – tänk om det finns något intressant om förkylningar bland all skönlitteratur i bokhyllan.
Kan någon vuxenförfattare befattat sig med något så trivialt som hosta och snuva? Och nu lär det ju ha blivit allt mer populärt med sjukdomsskildringar. De har t.o.m. fått ett eget namn – patografi!

Efter mycket letande hittar jag Mark Twains novell ”Bot för snuva”. I berättelsen, som ingår i samlingen ”Snälla gossar och stygga ” nämns olika typer av vätskor som skulle kunna hjälpa mot förkylning.
Efter att ha begrundat författarens synpunkter beslutar jag mig för att vanligt vatten får duga i mitt fall.

Jag går därför ut i köket. Av någon anledning lossnar blandarkranen och vattnet sprutar vitt och brett över diskbänk och armatur.
Efter fem minuter är allt kolsvart. Jag tittar ut och ser att det lyser hos gårdens grannar.

Diskbänksblandarkranen har lossnat

Med hjälp av ficklampa konstaterar jag att jordfelsbrytaren i elcentralen är utlöst. Prövar om den går att återställa – Nej den vill inte!

Det är bara att ta kontakt med Svenska Bostäders jour och be om hjälp. En trevlig och tålmodig kvinna ber mig dra ur alla nätkontakter samt slå av alla automatsäkringar.
Vi pratar om att lysrörsarmaturen över diskbänken måste befrias från vatten och sen få torka upp.
Sagt och gjort. Efter en dryg timme är allt igång igen. Jag ringer och tackar Svenska Bostäder och säger att åtgärder kan vänta åtminstone några dagar. Det går ju faktiskt att  i nödfall diska i badrummet.

Det går även att diska i badrummet

Nästa dag ringer det från en elfirma som vill installera en ny bänkbelysning. Lite senare ringer vår nya bovärd och säger att han har vägarna förbi. Han dyker upp med nya grejer. Det visar sig att blandaren var behäftad med ett konstruktionsfel. Under det att han monterar de nya delarna pratar vi precis som under söderandans bästa år om vår stad och hur den förändrats genom åren Det blir inte sämre av att det visar sig att vi utöver rörmokeriet har gemensamma intressen.
Tänk vad fint att man bor hos en seriös hyresvärd som förutom bra service också erbjuder en trevlig samvaro för en snuvig pensionär.

Edit: Väl färdig med detta bloggavsnitt kom det information från Svenska Bostäder med titeln Nu ska vi bli bättre.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Kallt

Efter att ha bott i kvarteret Tumstocken i över trettio år kan jag säga att jag trivs – jag gillar Svenska Bostäder.
Men man kan inte få allt. Ingen är perfekt.
När det kommer information i brevlådan från Svenska Bostäder om vår inomhustemperatur under vintersäsongen är det dags att tänka till lite hur det sett ut. Och ser ut.

På hösten 1938 åkte författaren Ludvig, Lubbe, Nordström runt i landet och gjorde radioprogram om hur folk bodde. Det var en uselt boendemiljö.  Så usel att gamla människor till och med satt och frös ihjäl i sina stugor.

Av Lubbe Nordströms radioprogram blev en diger lunta, boken ”Lort – Sverige”.
Det är klart att det blev protester. Den förment fryntlige Edvard Persson sjöng:
”Jag vill sjunga en visa i klaraste dur ty den handlar om Skåne och slätter och djur. Kanhända den retar en del men i så fall är det deras eget fel. Det har talats så mycket om dynga och lort men betänk vilken oerhörd nytta den gjort. Så låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå”

Men, genom Lubbe Nordström förbättrades boendesituationen i landet. Kommunerna gjorde under 40-talet och framåt stora bostadssatsningarna i landet. Det handlade framför allt om det som tidigare saknats – hus med centralvärme, indraget vatten och kommunalt avlopp.

När Svenska Bostäder i sin information om inomhustemperaturen anger att den högre gränsen 21 grader valts av miljöskäl stöder man sig på Folkhälsomyndighetens allmänna råd om temperatur inomhus.
Visst – det är bara att hålla med om att miljön är viktig. Det tycks vara en ganska stor enighet om den saken.

Svenska Bostäder, SB, hänvisar till Folkhälsomyndighetens  FoHMFS 2014:17 som tycks vara hämtad från Socialstyrelsen. Här finns en uppgift om känsliga grupper. Något som SB inte nämner explicit i sin egen information.
Man nämner inte heller något om kallras, fukt och drag. Det gör däremot Folkhälsomyndigheten som säger att den totala kylpåverkan på människan ska bedömas – det så kallade termiska klimatet.
Känsliga grupper beskrivs av Folkhälsomyndigheten på följande sätt ”Temperaturen inomhus ska ta hänsyn till människor som har behov av en varmare temperatur inomhus. För känsliga grupper gäller att temperaturen minst bör vara 2 grader högre temperatur. Exempel på känsliga personer är äldre, handikappade, rörelsehindrade eller människor med låg ämnesomsättning.”

Där jag bor, i min portuppgång, är en tredjedel av de boende äldre. Alltså över 65 år. Man får anta att dessa inte befinner sig på en behagligt uppvärmd arbetsplats under dagarna utan sitter och fryser i sin lägenhet.
För minst 23 grader skall det tydligen vara.
Kanske kan de, som man gör i Botkyrka, gå till det lokala biblioteket eller någon närbelägen galleria för att värma sig. Eller bilda aktivitetsgruppen ”vi som fryser”. Svenska Bostäder skulle också kunna titta lite närmare vad som står på Folkhälsomyndighetens hemsida om de känsliga grupperna

Emellertid tycks det dock som om, åtminstone efter vad som redovisas, befolkningspyramiden i kvarteret förändrats. Snart är man av med de äldre enligt den gerontofobiska tradition som odlats i landet sedan urminnes tider. Även om dom nu inte direkt frusit ihjäl.

Sen finns det ju andra aspekter på uppvärmning. Nämligen att det kostar pengar. Och de pengarna kan ju komma att urholka Svenska Bostäders vinst som är en slags extra beskattning av de hyresgäster som bor i bolagets fastigheter. En tanke som framförs av Hyresgästföreningen.
Dessutom, kunde de fester som det kommunala bolaget Svenska Bostäder lägger hundratusentals kronor på i månaden i strid mot policy och lagstiftning kanske användas för att värma dem som fryser.
Och/eller till hyressänkningar.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Mina problem har problem

I kvarteret Tumstocken har det alltid varit problem för Hyresgästföreningens lokalavdelning. Det har alltid blivit någonting annat av det. Långt bort ifrån föreningens bostadspolitiska kärnfrågor.

För dryga trettio år sedan bestod den dåvarande motsvarigheten till den lokala hyresgästföreningen, kontaktkommittén, till stor del av personer som inte var medlemmar i Hyresgästföreningen. Det blev mest skäll och gnäll på Hyresgästföreningen. När en faktisk medlem i föreningen flyttade till kvarteret Linjalen upplöstes kommittén i samråd med ansvariga på dåvarande Hyresgästföreningens Södermalmsavdelning.
Under tiden som jag ägnade mig åt annat föreningsarbete återuppstod den lokala verksamheten, dock i tämligen osynlig skepnad. Som världen är tämligen liten vet jag att här fanns beroendeproblem. Kanske var det därför som ledningen för den lokala hyresgästföreningen inte riktigt förstått att den avvecklat föreningen genom att inte hålla årsmöte. Kanske var det därför som den ledningen förklarade att den avgick (från sin avvecklade förening) därför att den ändrat uppfattning i ombildningsfrågan.

Hur ser det ut idag? Brevlådan fylls med ”information” från den lokala Hyresgästföreningens styrelse. De förtroendevalda, som valt sig själva, vill visa sig duktiga och talar om för de boende att det finns tre olika sätt att bedriva boinflytande på. Ja, det vet de ju eftersom de, trots sitt medlemskap i Hyresgästföreningen, bildade och/eller var medlemmar i en ”Gårdsförening” fast det faktiskt redan fanns en lokal hyresgästförening i kvarteret. Som de per definition redan var medlemmar i. Och som bedrev, eller rättare sagt försökte driva boinflytandefrågor.

Möjligheten finns ju också att denna styrelse är på gång att bilda ännu en ”Gårdsförening”.

Herr Lehrer Lämpel tecknad av Wilhelm Busch i berättelsen om Max und Moritz får illustrera det Besserwisseri som styrelsen i lokala hyresgästföreningen i kvarteret Tumstocken mer eller mindre omedvetet briljerar med.

I sin ”Information” frågar denna styrelse hyresgästerna vilka frågor dessa vill ha framförda till Svenska bostäder. Visst är det viktigt att lyssna på människor…
Men om vi nu verkligen pratar om information hade det inte varit lämpligt att  i den här ”informationen” redovisa vilka frågor som medlemmarna i Hyresgästföreningen själva arbetat med på den lokala hyresgästföreningens medlemsmöten under 2017 och som de önskade framföra till Svenska Bostäder.
Man undrar också hur många medlemsmöten Hyresgästföreningen i kvarteret Tumstocken ordnat under året. Någon som sett någon kallelse till möte för föreningsmedlemmarna?

Skyndsamt bildade de som tidigare skuttat mellan de olika föreningarna under de första månaderna av 2017 en lokal hyresgästförening. Av någon anledning hade valberedningen sagt upp sig. Knappast någon ville sitta i denna styrelse. Knappast någon vill arbeta i styrelsen. En person sade sig ogilla Hyresgästföreningen. En person har man fått till sin valberedning.
Två personer i styrelsen har bildat  grupper som de själva är ensamma om att vara medlemmar i.
Varför inte lägga ner det man inte begriper sig på. Eller låta någon med intresse och kompetens ta över. Varför inte respektera organisations- och föreningsrätten som vi har i vårt land. Enligt vilken människor har rätt att driva sakfrågor i enlighet med sina intressen. Alltså inte personfrågor.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Klåfingrigt

Häromkvällen satt jag och arbetade med ett blogginlägg rörande det här med pedagogik, som jag var inne på i mitt föregående blogginlägg, när jag märkte att trafiken på bloggen ökade märkbart.

Gäster  kom till och med från det stora landet i väster. Plötsligt var all text jag skrivit märkligt svårläst. Alla Å, Ä och Ö hade ersatts av märkliga teckenkombinationer. Såg inget vidare ut.

Till råga på eländet kom jag varken in på blogg eller ftp-server.
Någon eller några klåfingriga hade attackerat bloggen – gjort intrång.
Nu är allt fixat, men jag kommer, att tänka på piraterna i Stevensons ”Skattkammarön”. Den enbente skurken John Silver syns på bilden tillsammans med den pistolbeväpnade Jim Hawkins.

Bilden är hämtad ur en utgåva av Skattkammarön för barn från 1953. Den är försedd med förträffliga illustrationer av John M. Lindblom. Bilderna har säkert glatt många barn.

Så blev det då med mitt blogginlägg på grund av intrånget. Ytterligare tankar om barn och vuxna här i kvarteret får alltså anstå tills vidare.

 

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Fint för de fina

Sommaren nalkas definitivt sitt slut. JAS-månaderna är över och med dem det värsta stöket i trädgården på landet. Kanske kan man ändå hoppas på en Brittsommar med lite solsken och värme för de små som besöker blommorna i trädgården.

Har tänkt lite vidare på det här med barnens leksakslådor som jag skrev om för någon vecka sedan. Jag har funderat på vilken kompetens styrelsen för den lokala hyresgästföreningen uppvisar när det gäller små barns behov. Behovet av att klättra och klänga och bristen på mognad hos de minsta att förstå den samling regler som kokats ihop av någon eller några i styrelse och/eller s.k. gårdsgrupp.
Men så går det upp för mig – det är inte glädjen i små barns lek utan snarare den vuxnes makt över de små som gäller här. Makten och auktoriteten i kvarteret Tumstocken börjar bli riktigt varm i kläderna.

Sen har vi dom här andra lådorna där en grupp hyresgäster privatiserat delar av den gård som faktiskt är allas. Nu får vi veta vad styrelsen i den lokala hyresgästföreningen har för åsikter om sina planteringslådor. Dom är fina. Fina för de fina förstår vi. Och detta estetiska värdeomdöme utges för att vara information som alla tydligen skall vara intresserade av.

Men, som fransmännen säger, chacun à son goût. Typ, smaken är olika. Det finns hyresgäster som absolut inte tycker om tilltaget att riva upp den vackra rabatten av Geranium till förmån för, enligt deras åsikt, en samling fula pallkragar.
Här har styrelsemedlemmar i den lokala hyresgästföreningen planterat. Så den fina kulturen får vi inte röra.
Det här problemet har avhandlats av Zandra Ahl och Emma Olsson och Anna Kleberg i deras bok ”Svensk smak : myter om den moderna formen”. Där  sägs att sätta upp regler för den goda smaken handlar om makt. När Hyresgästföreningen här togs över med bråk på möten och skitsnack bakom ryggen så var det ju för , som det så vackert sas, att alla skulle få vara med. Tänk så fint det lät fast det egentligen handlade om att splittra och skapa konflikter.

Bland dom här odlarna har vi en som försvarar sina, i detta fall lite mindre lådor, med en skylt på engelska. Innespråket framför alla andra. ”Rör inte mina verktyg och min dotter”.

Förstod inte riktigt budskapet så när jag stötte på honom frågade jag honom vad hans dotter hade med hans verktyg att göra. Han började då räkna upp all världens möjliga och omöjliga artefakter och avslutade vädjande resonemanget med att nämna sin dotter. Förstod tyvärr ändå inte på vilket sätt verktyg och döttrar skulle vara jämförbara storheter. Men sen har det framkommit att han bjuder gårdens fruar på tomater. Så det är nog bara det att han är snäll.

Så medan gården privatiserats med pallkragar kan vi titta på eländet vid gårdens entré. Mördarsniglar och okunskap om vad som är planterat och ogräs gjorde att den fina mattan av marktäckare fick ersättas med den blå vintergrönan. Inget fel med den, emellertid förstod man inte att nyplanterade växter måste fredas från ogräs – man får lov att rensa. Nu är de plantorna tillsammans med ogräset upprivna och de självsådda jättedaggkåporna har fått bilda, åtminstone delvis, en inramning. Vad kommer att planteras innanför daggkåporna? Vem bryr sig när man har en egen pallkrage att odla i. När man kan köpa nytt för hyresgästernas pengar. På min tid sa avtalet mellan Svenska Bostäder och Hyresgästföreningen att man hade hade ett gemensamt ansvar för fastigheten. Fast det där med ansvar betyder ju mer att någon annan öppnar sitt hjärta d.v.s. står för notan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Roligt utan Självinsikt

Det är en av dessa dagar då jag lagar mat och när matoset fyller köket öppnar jag dörren till uteplatsen för att vädra. Där sitter katten igen. Den sitter mjukt på en dyna på en av våra stolar. Kattens ögon möter mina. Kattens blick präglas av oskuld och total avsaknad av självinsikt. Åtminstone antar jag att den är fullständigt omedveten om att ett vuxet exemplar av släktet Homo sapiens sapiens är ansvarig för att den inte rastas på gården. Så – man blir inte gärna arg på denna lilla varelse.

 

När det gäller vuxenansvar så läser jag om vad som hänt inom Hyresgästföreningen på Södermalm där ett par förtroendevalda personer blivit uteslutna på grund av det otrevliga sätt de bemött övriga medlemmar på. Under mina trettio år i Hyresgästföreningen då jag varit förtroendevald i flera omgångar har jag personligen mött dessa personer vars beteende lämnat mycket i övrigt att önska. Och nu – efter sin uteslutning oroar dom sig över hur det nu skall gå när Hyresgästföreningen nu går miste om den formidabla kunskap och kompetens dom själva anser sig besitta.

När det gäller bemötande och kunskap – fråga mig sen varför intresset för Hyresgästföreningen är så litet i kvarteret Tumstocken på Södermalm.

Eller läs den här bloggen från början och se vad som hänt i kvarteret efter det misslyckade ombildningsförsöket 2009. Se fåtalet kommentarer som intäkt för att det jag skriver stämmer med faktiska sakförhållanden. Den som tiger samtycker som bekant.

Under två dagar drösar det ner papper från styrelsen för den så kallade Lokala Hyresgästföreningen (LH).
Det handlar om boinflytande och samråd med Svenska bostäders förvaltare där man redan berättat för de boende att man inte klarat av den saken.
Sen får vi en tämligen osystematisk och ostrukturerad skildring av den lokala hyresgästföreningens verksamhet som verkar ske i olika typer av mer eller mindre existerande grupper.

Medlemmar i dessa grupper tycks huvudsakligen vara de gamla mobbarna i kvarteret Tumstocken.

Den främsta av dessa grupper tycks vara ”Gårdsgruppen”. En av dess viktigaste sysselsättningar tycks vara att köpa grejer för hyresgästernas pengar. Nu har man köpt roliga leksaker till barnen. Leksakerna ledsagas av en samling ordningsregler för barnen som inleds med en uppmaning till barnen att leka, sporta, baka i sandlådan och ha roligt. Det är så man gör. Först lite snällt välvilligt. Sen det som det egentligen handlar om – det auktoritära och polisiära bemötandet av de minsta. Det här gänget har tydligen inga kunskaper i utvecklingspsykologi. Vill en liten på två till tre år klättra upp på lådan med leksaker, och det vill en sådan liten, så är det förbjudet. Så var det med det roliga.

 

I anslutning till dessa regler som är fem till antalet uppfostras de vuxna på gården att läsa dessa regler med sina barn. Vi får lära oss att det är viktigt med goda vuxna förebilder. Så om vi ser att barnen inte följer reglerna så skall vi gå ut på gården och påminna dem att om man har sönder leksakerna så blir kompisarna mycket ledsna.
Allt detta skrivet i ett utskick till de boende av ”Gårdsgruppen” i kvarteret som hälsar och tycker att vi skall ha så roligt.
Roligt? Jo det hade det nog kunnat vara om medlemmarna i ”Gårdsgruppen” hade haft föräldrar som hade lärt dem hur man skall behandla sina medmänniskor så att dessa inte blir ledsna. Men, nu är det ju så att ”Gårdsgruppen” mindre är till för barn och föräldrar, mor- och farföräldrar, än för att fylla dess medlemmars dagar med innehåll.  Så att de blir synliggjorda och bekräftade. Och att de får köpa grejer som andra betalar. Hur är det med självinsikten?
Utöver detta uppfostrande blir man uppmanad av ”Gårdsgruppen” att bjuda in dem till en bandymatch. Nu gör jag inte det utan väljer istället, eftersom jag vet att de läser den här bloggen, att matchen förläggs hit istället. Vänligen skriv och argumentera för att jag har fel – bollen ligger hos ”Gårdsgruppen”. Om ni nu har något att komma med.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Svensk sommar

Till sommarn vill jag precis som mina förfäder på ön gärna odla min trädgård. Men för några år sen fick nån idén om att det inte räckte med det gamla livet. När fisken var förgiftad skulle man jaga rådjur och dovhjort och som pricken över i:et dök en gubbe med bössa och små vildsvinskultingar upp. Så nu efter några år ränner en ilsken galt fram och tillbaka på landsvägen. Suggan och ungarna plöjer upp våra trädgårdar när dom letar efter larver, maskar och annat gott som gömmer sig särskilt bland körsbärs- och äppelträdens rötter. Gubben med bössan tröttnade och flyttade. Kvar blev grisarna och öborna svär ve och förbannelse över sina förstörda odlingar.

Hur skönt och inspirerande är det då inte att efter allt slit i trädgården komma hem till det kära Södermalm. Vid entrén till kvarteret Tumstocken har de smarta invånarna till och med anlagt en gågata. Enligt media är gågatan den verkliga innegrejen på Södermalm just nu. Och i det här fallet så nödvändig för att kunna sätta av tid för lite av den avkoppling som är ett måste för den moderna Tumstocksmänniskan.

Gågatan  ger  en faktiskt  tidsvinst på  värdefulla sekunder

Det är tid som man anser kan avsättas  till det omtyckta nöjet att kunna grilla på gården. Där bland odlingarna av kryddor och annat smått och gott stiger de aptitretande aromerna mot himlen och får det att vattnas i munnen på  invånarna i kvarteret. Var och en sköter själv sin grillning. Dock naturligtvis , under förutsättning att vederbörande är en äkta Tumstocksbo. Främlingar är inte välkomna.

Endast äkta Tumstocksbor får grilla

Det här är en avgränsning som också gäller odlingarna i kvarteret. Lite av George Orwells ”Djurfarmen” över det hela. De är privatiserade familjevis helt enligt den princip som man kan skönja i staden i övrigt.
Tänk, Kungsträdgården där multinationella företaget Apple trots högljudda protester tar över det gemensamma offentliga rummet. Vi har Åhléns hörna, hästskogången vid Sergels torg och alla andra små offentliga ytor som kan omvandlas till någon slags privat affärsverksamhet .
Det är det här som den lokala hyresgästföreningen kallar gemenskapsaktiviteter samt tillämpandet av principen ”människors lika värde”.

Men varför hänga läpp över detta. Man grillar och äter med god aptit och håller de djupare insikterna ifrån sig. Precis som Harry Martinssons luffare ”Skötsamma grisen”. För kanske det ändå rör sig lite under ytan. En djurvän som förstått lite av tanken med det gemensamma har nämligen ställt sin katt till förfogande för rengöring av gårdens grillar. Efter att grillen svalnat slickar katten grillen omsorgsfullt  ren.


Det är så praktiskt att katten slickar grillen ren

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Vårat gäng

”Marsmorgonen ljusnar över landets huvudstad.

En väldig, sammangyttrad husmassa, genomskuren och sönderstyckad, av gatornas kanaler. En halv miljon människor som arbetar, sover, förströr sig, älskar, fröjdas och lider vägg i vägg med varandra utan att känna varandras liv. En tolftedel av landets bebyggare, som trängt sig tillsammans på mindre än en tusendel av landets jord.”
Så skriver Vilhelm Moberg i sin roman ”Sänkt sedebetyg” vars första upplaga kom 1935.

Ett annat Sverige beskriver Sven Delblanc i sin bok ”Trampa vatten” som kom 1972. Han skriver om den medmänskliga solidaritet som fanns i det gamla bondesamhället. Han berättar om hur barnen växer samman med de vuxna när de börjar delta i den produktion som är en förutsättning för att överleva i byn. Man behöver varandra. Familjen, hushållet och byn kontrollerar själva i stor utsträckning sin produktion.
En konservativ betraktelse kan man tänka, men faktum är att Delblanc i sin ungdom var vänstersocialdemokrat. Fenomenet bekräftas samtidigt både av sociologi och socialantropologi.
För Delblanc är det knappast ”det var bättre förr” som avses utan skillnaden mellan då och nu enligt en viktig aspekt, nämligen frågan om förekomsten av gemenskap.

Det har nu förflutit över 80 år sedan Moberg gjorde sina iakttagelser. Ser vi oss omkring i den stad där samtliga politiska partier i bästa YIMBY-anda (Yes in my backyard) förespråkar en förtätning av staden så kan man knappast påstå att Moberg hade fel. Det har blivit än fler människor som inte känner varandra. Samtidigt talar de verbalt begåvade politikerna om att det naturligtvis är en fråga om avvägning mellan stenmassorna och de små gröna områden som kan finnas kvar mellan husen. Och det vet vi ju – det är grönområdena som får stryka på foten.

Pratet om den biologiska mångfalden är retorik. Något man säger för att det låter bra. I västra delen av Rosenlundsparken byggs daghem med pyttesmå utsläppsgårdar. Det mesta av det gröna och den biologiska mångfalden som nämns i stadens förskoleplan försvann. Enligt den anonyma lobbyorganisationen YIMBY är det just sådant här som utmärker begreppet ”Stad”. Gillar man inte detta kan man flytta tycker Yimbyanhängarna.
Fast de har ju fel. ”Stad” betyder ju inget annat än ställe – ställe för människor att bo på. Då får man planera stället utifrån de behov människor har. Det förstod man under det tidiga 1900-talet. Då sysslade man med stadsplanering. Eller som August Strindberg tidigare -”Här rivs för att få luft och ljus; är kanske inte det tillräckligt?”

RosenlundsparkenHär lyckades man spränga bort Söders bästa skid-och kälkbacke för att området skall bli mer stadsliknande.

Vem tycker något i dessa frågor idag undrar man. Den lokala hyresgästföreningen i kvarteret Tumstocken?
Nej, här är främlingskapet så stort att föreningen istället blivit ett nav för konflikter och aggressioner. Förra året gick det så långt att föreningens valberedning avgick under förra året. Innan den alltså fullgjort sin uppgift. Det hade bråkats i föreningen ända sedan 2011 då en ny styrelse tillträdde. Där satte sig ledamöter som förtalat, mobbat den sittande styrelsen.

Men ändå – utan valberedning lyckades man häpnadsväckande nog få till en ny föreningsstyrelse.

Inga hämningar där inte. För det var i stort samma gamla gäng som var med redan 2011. Här är f.d. medlemmar i den gårdsförening som bildades för att fraternisera mot den dåvarande föreningsstyrelsen. Här finns den protagonist vars roll i dramat var att visa vägen i intrigarbetet. En person som inte gillade hyresgästföreningen men som begärde medlemskap för att kunna fälla styrelsen i den förening hen egentligen inte ville vara med i. Gårdsföreningen blev också ett forum för bråk vilket ledde till att den efter relativt kort tid lades ned.

Nu är ”Gänget” samlat och aviserar att de skall satsa på att skapa gemenskap genom olika slags aktiviteter. Står vi nu inför ett paradigmskifte där man överger sitt skvallrande och intrigerande för något nytt?
Ingen vet nog riktigt säkert. Kommer först att tänka på romanen ”Bock i örtagård” av Fritiof Nilsson Piraten som gavs ut 1933. Eller kan det möjligtvis vara den bibliska evangelisten Lukas – ”Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring”.
Undrar om denna nya giv kan samla folk kring att driva de bostads-och hyrespolitiska frågor som nog får sägas vara föreningens huvudändamål. Enligt en trycksak från Svenska bostäder skall ju en ny modell för hyressättning tas fram. Den föråldrade modellen för hyressättning skall ersättas av en systematiskt hyressättning sägs det. I de retoriska ordmassor som i denna sak vällt fram från fastighetsägare och hyresgästförening finns en hel del smått och gott att titta på för den som är intresserad av argumentationsanalys. Klarar denna styrelse det? Eller blir det osämja, pyssel och pynt istället?

Enligt lokala hyresgästföreningens senaste nyhetsblad meddelas bland annat att de styrelser som suttit från 2011 inte klarat av i sina samråd med förvaltaren. Utan istället blivit systematiskt avspisade.
Den styrelse man en gång i tiden stämplade emot bestod av personer med föreningsvana, vana från politiskt arbete. De var välutbildade och uppnådde goda resultat under sina samråd med Svenska bostäders förvaltare. Dem gjorde man sig av med. Sen gjorde man sig som sagt av med valberedningen vars uppgift är att nominera de personer som på bästa sätt skall leda föreningen och som kan föra hyresgästernas talan. För att lyckas med det måste man ju som styrelseledamot lära känna dem. Det gör man genom att tala med dem – inte om dem.

Men det finns mer i senaste nyhetsbladet. Någon slags hobbygrupp föreslås där man kanske kan få med sig andra som delar ens intresse. Inte så dumt faktiskt. Kanske kunde man få till stånd något riktat till de minsta.
Styrelsens nya ordförande kunde ju förverkliga sin idé om ”Lillfingerstockarna” som hen ventilerade i ett brev till mig den 19 mars 2010. Det skulle då bli en barnens egen lilla aktivitetsgrupp och en logotyptävling skulle utlysas för att ge gruppen en häftig logga.
Fast det bidde visst inte ens en tumme efter vad jag förstår. Lockropen från ”Gänget” fick hen att lämna styrelsearbetet i lokala hyresgästföreningen.
Nu, så att säga tillbaka på ruta ett, kanske det finns möjligheter att realisera idén. Tänk om de små ”Lillfingerstockarna” kunde få till gång till några av de privata odlingslådor som finns på gården. Det vore väl roligt för de små barnen att tillsammans med de vuxna få ha sin egen lilla odling.
Utöver detta förslag innehåller också brevet en utfästelse att utforma en enkät för att utröna vad som är trivsel. Bra fråga!

Lindenhof i Berlin

 Stadsplanering för  trivsel och gemenskap – Lindenhof, Berlin

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar